Mina Fina Underbara...

- Stanna kvar där inne nu ungar medans jag går och ser efter om han varit här. Jag rusar fort ut i köket, släpar med den stora tunga röda säcken (som jag gömt bakom köksbordets stolar) ut till porten... Går snabbt in till barnens rum igen och säger: - Ingen tomte i sikte.

Samtidigt funderar jag på om dem tror på det här dåliga teaterspelet, en morsa som springer omkring och skramlar och är lite smått hysterisk, går dem verkligen på det? Det tror jag, för när jag dukat fram frukosten och säger att jag ska gå på toaletten tänker dem inte alls på att jag precis kom därifrån. Jag bankar hårt i väggen, drar i spolen för att det ska verka realistiskt och far ut därifrån och säger att det är någon som bankar på dörren. Barnen kommer ut till hallen, Wilma ser vettskrämd ut och vågar absolut iNTE öppna dörren, så jag öppnar den och säger: 

 - Hallå, är det någon där? Men det ända som står där är den stora röda tunga säcken som jag bär in igen och ser på barnens förväntansfulla blickar. My ♥ ser inte lika förväntansfull ut när han står där med oss, jag ser på honom att han nog undrar vad allt kommer ifrån med ett léende på läpparna, han undrar nog vad pip jag håller på med, för inte har vi väl planerat det här? Nope, det är improvisation alltsammans, en ganska dålig sådan också och det är bara att hänga på. Men hallå, barnen älskar den ju! =)