♦ Jag krusar ingen


‎Ett litet inlägg som jag känner att jag bara måste dela med mig av och som fått mig att bli en person som inte krusar någon  längre än nödvändigt, vill man inte så behöver man inte... Helt enkelt!

"Som min morfar, 96 år gammal, har aldrig varit intresserad av att lära känna oss, hans barn & barnbarn.

Han har alltid varit frisk som en nötkärna, men nu det senaste året har han varit lite dålig. Min mamma passade upp och höll honom sällskap några timmar här i veckan, ...hon lagade pannkakor till han och till min morbror som skulle komma vid 19
(hon åkte hem vid 16)...

När min morbror kom dit så trampade han i nått på vägen upp från grinden och när han tog upp det såg han att det låg en utslängd talllrik och pannkakor på trädgården...

Tycker så synd om min mamma, hon har alltid varit så snäll & inställsam och velat det bästa hela tiden trots att jag och min pappa i åratal har sagt att det inte är lönt att vara snäll mot han.

Jag kan inte rå för det, men jag känner INGEN som helst sympati för den mannen, min morfar, för på det sätt han behandlat min mamma och sin familj (oss) så har jag ingen som helst respekt för honom längre... Usch för människor som fullständigt saknar empati och kärlek, jag krusar inte för någon som han för vill man inte så behöver man inte, just that simpel! 

Hoppas han får en annan syn på livet & all den kärlek som finns i sitt nästa liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0