♦ Att inte längre få vara
Sitter och gråter just nu, var inne på Vimmelmammans blogg och läste om en tjej som inte längre får vara med sin familj, sina små barn. Usch, vad jag blir ledsen, stackars familj och vilken smärta och ångest hon måste gått igenom. Men Jag kunde inte läsa vidare, jag orkade helt enkelt inte det...
Stackars stackars stackars er som går igenom detta nu... Jag vet hur det kan kännas, jag har levt nära den erfarenheten då min pappa varit på gränsen till att lämna oss flera gånger... Då vi inte vetat vad som komma ska och jag kan skriva att den mannen, min pappa, har totalt gått igenom fler än 30 operationer i magen... och han är positiv och glad ända in i benmärgen... Fin, givmild och glad för att han lever.
Men det har satt sina spår hos mig, tex. så vågar jag aldrig hoppas för mycket på det som är just nu, jag vågar aldrig släppa den där känslan av oro. Något som ofta klurar runt i mitt huvud är: "ta vara på lyckan, var förberedd, något kommer snart i vägen"...
För Vi levde trots allt med ovisshet och stress i 15 år... stackarn råkar alltid ut för något, men nu har det varit ganska lugnt ett tag...
Därför lever jag nu med en inre stress i nästan alla situationer jag befinner mig i, men jag och min familj har blivit starka och positiva människor som står upp mot livet... trots motgångar, för Vi vet att livet fortsätter trots trots sorgen och smärtan man går igenom när någon är sjuk eller i värsta fall när man förlorar någon, livet fortsätter och det bästa man kan göra är att ta hand om varandra.
Men oj, vad jag blir ledsen när jag tänker mig in i vilken panik det måste vara att veta att man inte ska få se sina barn växa upp... Jag vill inte tänka på det, jag vill inte skriva om det, igentligen, men jag bara kände att jag måste! =´(
STYRKA TiLL ER! ♥
♦ Har dem hittat oss
Har Dem hittat oss, vi har ju ingen aning om vart dem kommer ifrån, men vet dem vart vår brevlåda bor?! ;)
Mystik väcker känslor
Är det nu det börjar, för vi närmar oss ju december 2o12? Jag tror att det kanske är sannolikt att det kommer att hända något, men det är kanske bara vad jag och många flera tusen andra också tror.
Sen om världen går under, eller vad det är, vilket jag innerligt hoppas att den inte ska göra, för vi har så mycket mer som vill göras ju... Jag tror att det är något stort pågång, men kanske inte att hela världen kommer att gå under.
HokusPokusSimSalaBim, har alltid varit en del av min värld, jag älskar mystik, new age och allt som har med det sprituella att göra. Och på senaste tiden blir jag mer och mer övertygad om att något riktigt stort är på gång, I can feel it!
Men i mer än 10 år nu, sen min mormor gick bort så har jag lagt den biten på hyllan, jag har inte ägnat någon tid åt att "söka" efter dessa känslor, men nu känner jag starkare att det börjar komma tillbaka, min intuition är kraftig och jag har kunnat förutspå en hel del det senaste åren. Och de "visa" säger ju att intuitionen kommer till oss starkare just nu, just för att saker kan vara på väg och att dessa "krafter" kan behövas, jag har en känsla av att det är kusligt och mycket oro, men det kommer att bli bra tillslut! :)
Så, nu fick ni lite mer mystik i bloggen också... ;)
TjingeLing! ♥
♦ Kontrakt påskrivet
Nu är kontraktet påskrivet, i maj ska vi få välja tapeter, golv, kakel och luckor mm... Det känns jättekul och så skönt att ha allt kirrat! ;)
Igår var vi på kalas, min kusin och mina andra kusins dotter fyllde år nyss och bjöd på goda sallader och kladdkaka alá Tuva, då hon är allergisk mot mjölk och annat. Men det var superduper gott, dem är sååå duktiga och händiga i köket. :)
Nu ska jag till frisören, igen, då jag inte blev nöjd med min hårfärg, det är för ljust för att vara jag och det får hon
ordna till... Men det var ju inga problem alls när jag ringde och förklarade för henne, så i eftermiddag är jag förhoppningsvis en nöjd brunett. ;)
Ha en skön dag!
♦ 9 månaders väntan är lång
På måndag ska vi skriva kontrakt på lägenheten... Sen är det bara att vänta i 9 månader, ni som haft bebis i magen vet hur långt 9 månader kan kännas, man bara väntar och väntar och väntar.
Men det går nog fort, det är inte riktigt lika jobbigt att vänta på att få flytta som att gå och bära på ett mirakel. :) Och våra mirakel är ju redan här så nu väntar vi tillsammans.
Men åhhh vad jag LÄNGTAR! ♥
♦ Fullt av det man snyter ut
Känner mig tyvärr inte mycket piggare, jag har svårt att andas och det känns som om hela huvudet är dränkt av det som man snyter ut.
Men idag trotsar jag förkylningen för att åka till frisören, mitt hår ska få en ny nyans. :) Och har jag tur kanske förkylningen inte känner igen mig sen! ;)
Innan frisören
Efter frisören
På jobbfronten börjar det rulla på: Imorgon har jag 2 kunder och på onsdag har jag 3 kunder... Det känns kul, får se hur resten av veckan blir. Synd bara att jag inte känner mig på topp, då skulle jag kunna njuta av det lite mer...
Hoppas att ni mår bra och att jag kryar på mig snart,
TjingeLing
♦ Bara En Liten Insikt
2011-03-20 @ 19:13:17
Jag håller med om att vi alltid behöver vänner, livet igenom, det är så skönt när man kan komma bort ifrån vardagen, ta en fika på stan och bara få prata om allt mellan himmel och jord...
Det är lite sorgligt att tänka på allt som inte hinns med längre...
Men samtidigt kommer det in mycket nytt i livet som man får glädjas och se fram emot och kanske det blir lite dejter igen senare i livet när man får tid över för sig själv... Ingen aning... Den som lever får se. ;)
Ha en skön kväll!
♦ Det är nu det börjar
Ni som känner mig vet nog om detta och jag har ju skriveit om det ett flertal gånger här i bloggen. Ni andra kanske tycker att jag är flummig, men det bjuder jag på vettni, för detta är jag, helt naturell... ;)
Sen jag var liten har jag varit faschinerad av naturens krafter, när det åskade och blixtrade sprang jag och min bror ut på gården, ställde oss på bergsknallen och njöt av skådespelet så länge det varade. När det var stormar och orkaner på tv- nyheterna kunde jag sitta fastklistrad hela nätterna för att få information, då fanns inget internet. Jag är fortfarande lika imponerad och nu har det som jag i hela mitt liv, gått och väntat på, känns det som, börjat.
Krig, revolution, jordbävningar, tsunamin, nu senast vulkanutbrott och på lördag är supermånen i sitt esse. Läskigt, skrämmande, men jag kan inte sluta fachineras och imponeras av hur starka krafter det är därute i naturen.
Förra året drömde jag om att jag satt i soffan i vardagsrummet, på bordet stod ett glas vatten och plötsligt såg jag hur vattnet i glaset började svepa sida till sida och när jag reste mig kändes det som om allt svajade och höll på att vändas upp och ner (det var jordklotet som hamnade ur fokus) och sen vaknade jag medans jag sprang uppför en vit trappa i något land vid Medelhavet.
I en annan dröm var jag på ett hotellrum och såg hur dunderstora minor flöt omkring i vattnet...
Det är kanske nu det börjar, tror jag och självklart slår man allt detta ifrån sig eftersom det är så overkligt och skrämmande, men passa på att njuta av det som är nu, för världen blir sig aldrig lik. Förhoppningsvis blir det istället bättre då människan kanske förstår att vi inte kan leva med det självförteoende och ta allt för givet av moder natur och det är så synd att många människor blir drabbade nu. När vi minst anar det kan det smälla till och allt blir kanske aldrig mer som förr!
Nedan ser ni mina finaste fotografier från vår moder jord... Vattenfallet är från Island, det tog my love när han var där. De andra bilderna är tagna av mig.
SÅ SNÄLLA, GLÖM INTE ATT NJUTA AV NUET, DRÖM OM MORGONDAGEN, MEN TA HAND OM DET DU HAR IDAG! 
♦ Humoristiskt och härligt
Underbara & Tokiga... Kommer att blogga lite mer här istället, lite mer humoristiskt och härligt. ;)
♦ Att aldrig få uppleva
Min fina pappa ringde mig när jag var på jobbet, jag kunde inte svara då, men jag ringde tillbaka när jag slutat.
En av hans bästa vänner ( en fd. älskad arbetskollega) gick bort igår, bara 68 år, (dubbelsidig lunginflammation), hans fru skulle pensioneras nästa år. Hans barndomsvän och bästa vän dog förra året då han "förmodligen" blev påkörd, det är en förmodad smitningsolycka, han var bara 65 år och hade varit pensionerad i 1 månad.
Vilka tragedier alltså, tänk er själva att ha avklarat lite mer än halva livet, barnen har blivit stora, man kanske har fått sina efterlängtade barnbarn. Man har arbetslivet avklarat efter allt slit och så får man inte uppleva det man har jobbat för, det man format, det man har betalat för genom hela sitt liv?! Dem fick inte tillbringa sina dagar som pensionärer, dem fick inte njuta av de dagar som de säkert längtat efter.
Usch, jag blir så ledsen när jag tänker på det, DET kallar jag för orättvisa!
För visst är det väl det man längtar efter de sista 10 åren av ens arbetsliv, att få tid till att bara få slappa, få njuta, få tillbringa sina dagar som man själv vill med sina nära och kära?... FAN vad ledsen jag blir när sånt här händer, det känns så fruktansvärt orättvist!
Stackars! =´(
♦ Som nytt
Äntligen tog jag mig i kragen och städade köket och bytte plats på kaffebryggare, vattenkokare mm, så nu känns det som nytt. :) Det är så skönt att fixa och dona ibland, nu skulle jag behöva ta tag i att rensa kökslådor och skåp också, får se om jag orkar, kanske efter det där badet som jag planerat att hoppa i halva morgonen...
♦ Kärringen i Guldbilen
Modersinstinkter är INGET att leka med märkte jag nu när jag lämnade barnen och inte är det helt fel när folk tror att jag har Italienska ådror heller... ;)
På baksidan av skolan går en väg där bilar kör, fast dom helst inte ska göra det har vi blivit tillsagda eftersom på samma väg går vi med våra barn och barnvagnar.
Nu när plogbilen också ordnat med fina små vallar på varsin sida om den lilla vägen så är det ju, men som alla tydligen inte förstår, väldigt trångt att komma förbi av förklarliga skäl.
Där går jag med mina barn, den ena i vagn och äldsta går precis framför mig, där lite längre fram står ett schabrak till lastbil och blockerar för att han ska lämna varor till skola/dagis, men tydligen ska hon med "den guldiga bilen" ändå trycka sig före oss så att vi blir ståendes nästan upptryckta i vallen så att vi inte kommer fram!
Jag dunkar först "lite försiktigt" på rutan och vill påminna henne om att vi faktiskt går här, men hon försöker fortfarande komma fram och jag blir totalt vansinig, sliter upp dörrjäveln och säger "nog" nått i stil med att hon nästan mejjer ner oss och att det här inte är nån jävla motorväg!
Mitt hjärtat pumpar fortfarande lite extraslag.. Idiotkärring!
Så, nu har jag fått skriva av mig lite... Hoppas er dag blir fantastisk!!! :)
♦ Stunder Att Njuta
Igår morse, medans jag låg kvar och fick vakna i min alldeles egna takt, innan jag gick upp för att äta frukost som min fina familj hade ordnat, fick jag en underbar stund då jag faktiskt bestämde mig för att riktigt njuta.
När jag låg där i sängen tycktes jag höra havet, precis som om det låg alldeles utanför och vågorna brusandes rullade mot stranden, men det var bara ren fantasi.
Men Jag hörde faktiskt fåglarna kvittra och sköna vårkänslor smög sig försiktigt på, solen strålade in genom fönstret då vi hade det öppet under natten för det var så fruktansvärt varmt i rummet annars.
Och när vi körde hem idag så var marken alldeles bar från snö och solen sken hela vägen hem, NU är våren påväg, jag känner det i hela kroppen! :)
