♦ Barndomens eldar väcker liv


 
Eldar överallt och rökdoften som får mig att påminnas om att våren faktiskt är här nu. Underbart och vad fort tiden har gått. Härligt!
 
Vi var hos mina föräldrar, jag stod en bit ifrån elden och mindes mina år, en svunnen tid. Vi var tillbaka på den plats där jag växte upp eftersom mina föräldrar flyttat tillbaka dit. Jag mötte några bekanta, vi hälsade och småpratade i all hast. Det var vemodigt, nyfiket och kanske lite spännande att försiktigt, för att inte uppenbart se sig omkring, se om det fanns någon där som man kände igen. Jag såg några, vissa hälsade jag på, andra såg jag på avstånd.  
 
Men det var inte som när vi var små, pappa berättade om när mina brorsor med kompisar gick fackeltåg fram för att tända på brasan, det var så mycket mer då, stånd med kaffe och lotterier, korv och godis till försäljning. Mycket mer folk. Kanske var det så att föräldrar, föreningar och skolor var mycket mer engagerade på den tiden än vad vi är idag? Det är synd att man ska behöva sakna tiden förr så mycket, men det betyder nog att min barndom var en underbar tid värd att minnas tillbaka på. Jag tänker ofta på den tiden, då jag var liten. Jag saknar den så oerhört mycket ibland, så mycket att det klumpar sig i halsen. Underbart ju!
 
 Hoppas mina flickor också minns tillbaka på sin barndom med ett léende på läpparna en dag.
 
 

♦ PMS- bloggen?


 
Pukka Love" med en skvätt honung, tända ljus och rökelse. En välförtjänt stund i total tystnad, alldeles för mig själv. Mmmm... Nu är det inte mycket som fattas. ;)
 
Veckan har varit ganska hektisk, men det är då jag trivs som bäst. Idag har jag haft pms, det är något jag trivs mindre bäst med. Morgonen började med en sovmorgon till 10, sen när jag gick upp och frukosten inte stod på köksbordet blev det kaos i hjärnan och jag fick ett mindre tuppjuck. Irriterad dukade jag fram frukost. Några timmar senare var det dax för lunch, minstingen ville ha pannkakor, så det skulle ju självklart göras utav mig. Där stod jag med den lila bunken, 2 knäckta ägg och när skåpsluckan ovanför burken öppnades ramlade en fröpåse ner, plums ner i burken. Hysteri utbröts och jag hade förklarat krig med hela världen, eller var det tvärtom? PMS-häxan fick ett större tuppjuck och slängde bunken med ägg och därmed följde också 1.5 liter mjölk rakt ner på golvet med en duns. Min stackars sambo fick passa på att skura golvet och jag fick trasa runt hela bänken, alla redskap och allt runt omkring.
 
Så började lördagen.
 
Sen blev det en härlig stund i Parken med några vänner. Tur att vi tog oss dit efter all kalabalik. :(
Sen har det blivit hemgjord pizza, jag sprang till vår lokala pizzeria och köpte hem pizzasallad, som jag alltid har sagt: - Våga fråga. Och det gick ju galant. Sen blev det Sune i Grekland (All Inclusive). Kvällen avslutades med ett härligt skumbad med ett kraschat vinglas, inte i badkaret som tur var.
 
HELT galet vad fumlig och konstig jag blir när jag har pms och jag kan hoppa upp att mer än hälften av alla inlägg på bloggen skrivs just när jag har PMS!... Måste undersökas.

 


♦ Snillet spekulerar


 

I hela mitt liv har jag varit en person som malt ner mina tankar tills de snurrar runt och förökar sig till tusen olika tankar. Tankar som jag sedan ivrigt försökt samla ihop till den forna tanken igen för att hitta ett vettigt svar, självklart utan att lyckas. Jag kunde älta i något helt oviktigt hur länge som helst, oftast på kvällarna vid läggdax, eller så vaknade jag mitt i natten. Tankarna snurrde runt runt runt och magen knöt sig,  sedan kunde jag älta i något för att sedan glömma bort varför jag hade en klump i magen. Jag blev tokig på alla dessa val och idéer som pluppade upp, för jag fick aldrig ordning på dom. Jag kunde gå runt och älta en massa skit om något inne i mitt huvud bara för att, utan att veta hur sanningen såg ut. Tänk hur många tankar och hjärnceller som hade kunnat sparats, som jag idag aldrig skulle lägga ner min energi på.

Idag har jag blivit en person som slutat att spekulera i hur saker och ting fungerar, hur människor tänker om jag inte vet hur eller vad som är verklighet. Jag har kommit fram till att alla sanningar är olika och att det bästa man kan göra är att när en tanke som tar ens energi kommer lägga ner den tanken tills man kan ta reda på den riktiga sanningen, om det behövs. Man måste våga fråga och man måste våga lägga tankar åt sidan om de tar för mycket energi.

Jag lägger min energi på saker som är viktiga... Det har jag kämpat för och det ska jag stå för i resten av mitt liv. Det känns skönt! :)

 


♦ När tårar dränker


När tårar dränker mina ögon, igen, när det ilar i hela skallen av förtvivlan känner jag mig lite lättare, äntligen får jag möta ångesten som håller ett stadigt grepp om mig. Äntligen kan jag släppa på lite spänningar och därute är det regn och oväder som råder, precis som i min själ. '

Jag sitter vi köksbordet, jag har betalat en telefonräkning, tandläkaren och annat som snor mina ynka pengar som jag har. Det är barnens pengar (barnbidraget) som går åt till räkningar, några andra pengar får jag ju inte...

Jag skulle vilja fly från verkligheten en stund, få komma till ett jobb, tjäna mina egna pengar sk. lön och bara få ha den där "vanliga vardagen" med aktiviteter och rutiner igen. Det är inte mänskligt att gå hemma i 6 månader och undra vad det är för fel på en som inte lyckas få nått jobb... Vad vill jag göra, vad ska jag göra. Arbetslöshet är ett sätt att bryta ner människor. Idag är en dag som jag vill glömma imorgon när jag vaknar och så regnar det också! :(

Vissa dagar har jag motivation och kan känna glädje, det är de dagar då jag har något att se fram emot. Kanske träffa en vän eller gå på ett läkarbesök, har jag något att göra blir jag glad. Men en dag som denna, regn och tristess, en dag då jag undrar vad det är för fel på mig, vad är det jag vill göra och jag funderar på vad det är för fel på mig? Jag har sjunkit ner på botten av värdelösa tankar som får mig att chippa efter andan.

Jag gör ingen nytta och det känns som om allt är påväg att falla isär.. igen.

 

 

♦ Vår egentid i rusket


 
Så grått och så trist och det är trist och så grått där utanför mitt fönster. Värmen börjar komma lite närmare, men tydligen betyder det att solen försvinner och att det börjar blåsa istället... Eller? Vilket är bäst:
 
1. Soliga iskalla dagar?
2. Varma blåsigt molniga dagar?
 
Hmmm. Jag ska i varje fall ta mig till vår Indiska restaurang, möta kvällens snygga dejt och ha en alldeles egen stund för oss själva utan våra små underverk som är hos mormor och morfar. :)

 


♦ En kaotisk välkomstkomité


Äntligen är vi samlade, min älskade och efterlängtade man är hemma hos oss igen efter en hel vecka i Las Vegas. Vad jobbigt det har varit att vara utan honom i så många dagar, men nyttigt för oss att få längta efter varandra. Jag är inte van och jag har saknat han otroligt mycket!

 

Jag och barnen var så exalterade att vår välkomstkomité slutade i stort kaos och gråt, där jag sa upp mig som mamma för en kvart istället för en härlig stund av kramar och skratt... Han var nog redo att sätta sig på ett plan tillbaka till Las Vegas. Men så är vi ju lite mongo i vår familj, så jobbigt det är ibland! ;(

 

Vi åkte till Palmyra och köpte hem kebab och han fick komma hem till en nybäddad säng och annat piff eftersom jag hunnit plocka och diska undan fint här hemma innan vi drog. Det var ju iof det där städandet som startade mitt och barnens kaosdag, allt tjat om att de skulle plocka undan sina saker. Vi åkte till och med och tvättade bilen innan vi for ut till Arlanda. En kaotisk dag som i varje fall slutade rätt bra nu på kvällen...

 

Han hade så fina presenter till oss, barnen fick 2 par skor och fina kläder + ett varsit gossedjur. Jag fick make up (Bare minerals), finfint och nattkläder från Victoria´s secret...

Hoppas barnen har somnat, jag är trött och vill gå in i sovrummet och lägga mig tätt ihop med min fina älskling som redan sover där inne. ♥


♦ Tiden springer iväg


 
Tiden springer iväg och nu är det ju faktiskt vår, på riktigt! :)
Solen lyser och jag sitter här i soffan. Kommer få liggsår i brallan om jag inte skärper mig... NÄR ska jag hitta mitt jobb???
 
Snart kommer mina föräldrar hem med mina två älskade flickor... Mannen är på affärsresa (mässa) i Las Vegas hela veckan och jag känner i hela hjärtat hur mycket jag saknar honom!... En härlig känsla, det är inte så ofta vi är ifrån varandra. Det behövs sådana här perioder i ens liv, det är då man förstår hur mycket man faktiskt betyder för varandra. 
 
Idag kom jag äntligen ut på en promenad och kom hem och styrketräna för första gången på 17 dgr, jag åkte ju på en rejäääl förkylning torsdagen innan påsk och har varit utslagen tills nu. Det var en promenad på 20 min och sen styrka för armar runt 15 minuter. Har lovat att ta det lugnt med träningen i början och inte gå ut för hårt.
 
10 kg.... puuuh
 
 
 

♦ Jag mår bra, egentligen


I söndags fick jag en riktig hälsokontroll när jag la mig själv på akuten. Jag har, som ni redan vet, mått dåligt det senaste åren, alla förkylningar står i kö och de blir till luftrörskattarr och allt jag påbörjar i hälsans tecken blir fördröjt.

I söndags, som sagt, åkte jag in då jag haft feber 9 dagar i sträck. Självklart hade jag bara 37.1 när de tog tempen på mig, men de ville ändå ta prover på mig. 5 rör med blod och EKG togs... efter 3 timmar fick jag lämna sjukhuset med resultat som visade att allt var i sin ordning. Förmodligen är det bara mina luftrör som är känsliga och nu kan jag fortsätta min kamp till ett friskt liv. De tog prov på lever, sköldkörtel och annat. Det känns riktigt bra att de tog dessa prover och att proverna ser bra ut, det betyder att jag kan påverka mitt imunförsvar och kondition på kropp och själ alldeles själv.

 

Vår älskade lilla uteplats

 

 

När jag kom hem höll min älskade man på med att lägga trall på ballkongen, han ville överraska mig och det gjorde mig så glad. Nu kan vi sitta där ute och mysa alla härliga dagar på året. Nu har vi även påsklov jag och barnen...

 

 


RSS 2.0