Mina Fina Underbara...

 Tisdag den 26 maj... Graviditetsvecka 32.  Mina föräldrar var här på dagen och fikade, sen åkte jag med Tjejjen till frisören... Vi gick runt lite i Centrum, inget särskilt alls, men jag kände att magen stretade ihop sig mer än vanligt. När kvällen kom kände jag att sammandragningarna kom allt tätare och vissa av dom hade även värkar med sig. Jag började att "klocka" dem och såg att de kom var 10:e minut. Jag ringde in till förlossningen på kvällen, kände att jag behövde rådgivning ifrån dem. Hon jag pratade med tyckte att jag skulle komma in omgående för kontroll.

Vi lämnade Wilma hos mina föräldrar... När vi kom in till BB satte dem kurvmätning på magen och så fick vi sitta inne i rummet ett tag. När dem såg kurvan kom dem in med brikanyl som "dämpar" värkarna tror jag och kortison som utvecklar lungorna snabbare på lilltjejjen i magen ifall hon nu skulle få för sig att komma ut. Jag låg på sjukhuset med dropp i 2 dygn (1 natt på BB och 1 natt på avd. 63), sen fick jag komma hem igår eftermiddag (torsdag). Innan vi åkte hem fick vi göra ett kort besök på Neo-avdelningen ifall att hon kommer till oss för tidigt, för att vi skulle få förbereda oss mentalt. Fick även se på några små pluttisar som var i v.33, dem var tvillingar. Så små och så fina....

Tyvärr började värkarna komma igen när vi kom hem, jag ringde BB vid 22.00 och sen fick jag ringa pappa, han skjutsade in mig för kontroll, jag kom hem vid 02.00 igen, totalt utmattad. Jag skulle fått ligga kvar om jag ville, men jag bestämde mig för att åka hem eftersom ingen förändring invärtes hade skett. Ville inte att Wilma skulle vakna upp och så är jag borta, jag vill inte att det ska bli konstigt och oroligt om det inte behövs, sån är jag...

Värkarna är inte lika kraftiga nu, men sammandragningarna kommer med väldigt jämna mellanrum... Det är såååå jobbigt, jag vill bara at allt ska bli bra, jag vill inte att hon ska behöva ligga i kuvös med slang och dyl. Hoppas att allt kan hålla sig lugnt nu, varje dag är värdefull, varje timma räknas... Jag vill ha henne hos mig i magen så länge det bara går nu...

Vår lilla skatt, ha inte så bråttom ut nu... Maten är inte så god på sjukhuset, tänk om vi måste ligga där i flera veckor?