Mina Fina Underbara...

 Usch, jag fick ett sammanbrott nu på morgonen, jag hittade en räkning som inte var betald, det är ♥ som sköter räkningarna. Jag frågade varför den inte blivit betald och istället för att bara säga: OJ, jag måste ha missat den så började han ifrågasätta mig när jag la den i högen eller vart i högen jag lagt den mm... Jag ballade ur totalt, fick tillslut ett psykbryt, tog räkningen och knöcklade ihop den till ingenting och kastade den på honom, jag skrek, jag grät, jag svor som fan och sa åt honom att bara vara tyst, jag är SÅ JÄVLA TRÖTT, låt mig vara, sen låste jag in mig i badrummet och grät hysteriskt... NORMALT? Njaa, hmmm, jo, jag tror att det kanske är fullt normalt efter det vi gått igenom den senaste veckan. Att jag bröt ihop handlar ju igentligen inte alls om räkningen och inte heller om han & mig, utan att jag inte orkade ta den diskutionen just då och sen att jag blev ifrågasatt för en löjlig grej fick mig att go bananas. Jag sa till ♥ att - Grannarna ringer väl snart till Soc. så som vi skriker! Eller rättare sagt så som JAG skriker, för jag lovar, jag låter som fan när jag blir hysterisk. Usch på mig, som tur är händer det inte mer än 1 gång om året kanske, om ens det...

Efter en stund när jag satt på vår säng och blängde ut genom fönstret kom Våran söta lilla underbara med papper och frågade om jag var glad nu och pussade mig på huvudet. Jag förklarade att - Mamma är jättetrött och när man är trött så blir man lätt arg och ledsen, det vet ju du hur det är ibland älsklingen, visst? Hon nickade. Och vad generad jag blev när jag förstått att Wilma sett mig stå där och skrika hysteriskt. Jag vet ju grunden i varför jag blev hysterisk nyss och det är något som jag inte ens behöver rätta till, utan jag förklarade som det var för henne, hon är 6 år nu. Det var ingen av oss som gjort något fel, utan det är situationen vi nu befinner oss i som gör att vi är lite extra känsliga och jag kände helt enkelt att jag behövde få bli hystersikt i 10 minuter eller så... JUST DET JA, JAG ÄR JU GRAVID OCKSÅ!!! =)

Sen kom mitt ♥ och gav mig en STOR kram och doftade underbart och nu är dom 2 i parken med grannen och deras 2 barn och leker, så nu ska jag samla mig och vila mig. Herregud, det är ju morsdag idag, jag måste ringa mamma också!



PS. Och tankarna, jag tänker på dem som bemöts av sånt här eller något mycket värre dagligen, dem som måste se sin mamma, sin pappa, sin syster, sin bror eller sig själv "ha det hysteriskt" runt omkring siG FÖR JÄMNAN pga olika omständigheter? Usch, jag önskar att det inte vore så, tänker att det vore så mycket enklare om man bara kunde få vara, få leva, få andas på bästa sätt... Men jag vet att det är som det är och att det inte är så för alla... Det är svårt, hårt och så jäkla dumt!

På TV 4 ikväll har dem en gala för alla mammor i världen som jag ska se

Rädda mammorna kl. 20.00

---

Uppdaterat 14:19

---

Det vart inget solmys vid poolen för mig...

... när vi kom till badet var det grymt mycket folk, parkeringen var proppfull så jag slängde av mina små och så fick jag ta med mig bilen hem igen. Huvudsaken är ju att dem fick komma dit, jag skulle ändå bara suttit på en bänk och tittat på. =) Får se om dom går hem eller om dem ringer efter skjuts. 

Nu SKA jag gå och vila!!! 

---

Uppdaterat: 20:03

---

Vilken Underbar Kväll...

Vi har varit på BB nu på eftermiddagen och gjort en kontroll, hon mår bra och allt såg bra ut på kurvorna. Det är skönt, jag känner att det lugnat ner sig nu, hoppas det kan hållas så ett tag framöver nu. Efter det åkte vi och handlade mat på grillen (bara burgare) och satte oss på gården och åt. Efter det fick vi för oss att ta ett kvällsdopp på "strandbadet", jag doppade mina tår, men de andra 2 var i en stund och plaskade... Första doppet för i år! =) Härligt, vilket underbart väder det är idag!
Nej, nu ska jag ttta på TV 4!!! =)

Go´Kväll!

 Tisdag den 26 maj... Graviditetsvecka 32.  Mina föräldrar var här på dagen och fikade, sen åkte jag med Tjejjen till frisören... Vi gick runt lite i Centrum, inget särskilt alls, men jag kände att magen stretade ihop sig mer än vanligt. När kvällen kom kände jag att sammandragningarna kom allt tätare och vissa av dom hade även värkar med sig. Jag började att "klocka" dem och såg att de kom var 10:e minut. Jag ringde in till förlossningen på kvällen, kände att jag behövde rådgivning ifrån dem. Hon jag pratade med tyckte att jag skulle komma in omgående för kontroll.

Vi lämnade Wilma hos mina föräldrar... När vi kom in till BB satte dem kurvmätning på magen och så fick vi sitta inne i rummet ett tag. När dem såg kurvan kom dem in med brikanyl som "dämpar" värkarna tror jag och kortison som utvecklar lungorna snabbare på lilltjejjen i magen ifall hon nu skulle få för sig att komma ut. Jag låg på sjukhuset med dropp i 2 dygn (1 natt på BB och 1 natt på avd. 63), sen fick jag komma hem igår eftermiddag (torsdag). Innan vi åkte hem fick vi göra ett kort besök på Neo-avdelningen ifall att hon kommer till oss för tidigt, för att vi skulle få förbereda oss mentalt. Fick även se på några små pluttisar som var i v.33, dem var tvillingar. Så små och så fina....

Tyvärr började värkarna komma igen när vi kom hem, jag ringde BB vid 22.00 och sen fick jag ringa pappa, han skjutsade in mig för kontroll, jag kom hem vid 02.00 igen, totalt utmattad. Jag skulle fått ligga kvar om jag ville, men jag bestämde mig för att åka hem eftersom ingen förändring invärtes hade skett. Ville inte att Wilma skulle vakna upp och så är jag borta, jag vill inte att det ska bli konstigt och oroligt om det inte behövs, sån är jag...

Värkarna är inte lika kraftiga nu, men sammandragningarna kommer med väldigt jämna mellanrum... Det är såååå jobbigt, jag vill bara at allt ska bli bra, jag vill inte att hon ska behöva ligga i kuvös med slang och dyl. Hoppas att allt kan hålla sig lugnt nu, varje dag är värdefull, varje timma räknas... Jag vill ha henne hos mig i magen så länge det bara går nu...

Vår lilla skatt, ha inte så bråttom ut nu... Maten är inte så god på sjukhuset, tänk om vi måste ligga där i flera veckor?

 Idag har det varit en lugn lugn dag, mamma och pappa var här och fikade med mig ute på gården, sen ringde någon som skulle in i deras lägenhet för att ställa dit badkaret (stambyte) och pappa hade låst överlåset så han var tvungen att snabbt åka hem och låsa upp, mamma var kvar hos mig eftersom det var han som hade låst så ville inte hon stressa iväg och lämna lilla mig i sticket. ;o) Sen hämtade vi Wilma på dagis och åkte till frisören och gjorde henne fin i håret...




Efter frisörbesöket gick vi in i väskaffären och där hittade jag en superfin liten väska med smarta fack och den har även en inbyggd liten spegel... Wieeeee!!! Hehe, néé, men jag gillade den jättemycket. =)  


Sen gick vi till djuraffären och sen fick mormor skjuts hem... Sen var det dax att åka vi hem och laga lasagne...

Ha en underbar kväll! =)

...Sova en liten stund kanske, fast jag måste nog gå och äta något först, är hungrig som en räv, men har inte aptit på något. Jo, men jag har ju jordgubbar som jag kan smälla i mig, hoppas det mättar Snuttan i magen en stund, mättar nog lite bättre med yogurt & flingor till. det märks att hon lägger på hullet nu, jag har fått tillbaka den här panikhungern som kan slå till precis när som helst under dagen, måste börja ta med mig nått i väskan igen... Det är läskigt att plötsligt få ett "sockerfall", det känns precis som om man ska falla ihop och svimma när det händer. Uscha!

Nehe nee, jag hinner nog inte sova en stund, ska ju till MVC kl.11, får ställa mig i duschen istället och nu ringer telefonen...

GottGott
Vaniljyogurt med färska jordgubbar & "flingor"

Jahaja, nu hickar hon därinne igen... Precis som storsyster...

 ♥

Ha en underbar dag!

 Morgonen var en sån där morgon då jag inte kunde ligga kvar en sekund längre... Ryggen var helt kaiko när jag vaknade, jag var tvungen att få i mig lite frukost innan jag tog fram vetekudden, men eftersom det inte hjälpte särskilt mycket var jag tvungen att ta mig ett HETT bad...Då kändes det lite bättre. Jag vaknar VARJE timma under hela natten, jag har gjort det i säkert 6-7 veckor nu och när jag ska vända mig om känns det som om jag ska få kramp i höften på den sida jag legat på, så innan jag vänder mig om, måste jag resa mig upp för att sen försöka lägga mig tillrätta igen och somna om ... PANIK, hur sträcker man ut "höften"? Hoppas det inte går så långt, Ok att man får kramp i fötter och vader, men i höften, är det någon annan som känt så? 

Idag ska vi ut på picknick i parken och ta med oss matsäck, det har varit så tråkigt väder här i Stockholm de senaste dagarna så vi har inte varit ute och lekt mycket alls, men nu skiner solen så  nu ska vi banne mig ut på picknick.






Sen ikväll ska vi hem till några kompisar, varav lilltjejjen i familjen fyllde 5 år i fredags... Vår present blir ett pärlset med en massa pärlplattor och 6000 nya pärlor, hennes började ta slut. =)

Vi har haft en underbar dag!

---

---

 Den här bloggen ska bli underbar... =) Den är öppen för alla, den fick namnet: "Mina Fina Ungar"... Den ena ligger just nu i magen ca 8 veckor till och är beräknad till den 23/7 och våran andra lilla tjej fyller 6 år nu om några dagar den 3/6... Fina Ungar får den helt enkelt heta. =) Sitter och känner lite på bloggnamnet, och Ungar är inte ett ord jag brukar använda, tycker inte att det klingar så fint i mina öron... Varför valde jag igentligen det namnet?! Ingen Aning, kunde ju ha valt "Mina Fina Barn" istället... Typiskt mig! =o/

Men men...

Gravid just nu, redan i vecka 32, men snart är magen borta och jag är inte gravid längre, ibland slår tanken mig: Undra om jag någonsin kommer att vara gravid igen? Redan vecka 32... Tiden har bokstavligen rusat förbi, men när jag ligger och tänker tillbaka på de månader som gått så känns allt plötsligt väldigt avlägset. När jag berättade för Hanna på jobbet att jag var gravid, då hade jag ju precis fått veta det själv,  när vi stod där i korridoren så kunde jag  inte hålla mig längre, det känns som en evighet sen, jag var väl i v. 6 då eller nått...  =) A Loooong long time ago.

Nu är det "kristihimmelfärdsledigt",  det är härligt att ha Pluppan och Patrik hemma i några dagar, jag har varit sjukskriven sedan februari/mars, kommer inte riktigt ihåg exakt datum, men det börjar verkligen bli långtråkigt att gå här hemma och vänta, det värsta är ju när jag ska göra nått och energin inte räcker till, det är verkligen drygt. Jag längtar efter att få börja röra mig på riktigt igen, få ta mina långpromenader med lilla älsklingen i barnvagnen..