♦ TroligtVis
2010-10-19 @ 15:58:09
Vädret är grått och tråkigt... På morgonen efter skollämning tog jag en promenad till centrum, vi gick in på Coop och handlade lite grejer som behövdes hem till kylskåpet, på vägen hem somnade lillfisen i vagnen. Medans jag stod och fixade frukost i lugn och ro hördes det som om hon vände sig och var påväg att vakna hela tiden, pulsen började pumpa hårdare då jag kände mig stressad. Jag sprang fram och tillbaka till vagnen ett par varv innan jag märkte att jag tydligen hade glömt att stänga balkongdörren, det var den som stod och gnällde.
Jag satte mig framför tv:n och åt i lugn och ro av min frukost och njöt av lugnet. Jag har faktiskt känt mig ganska glad och riktigt befriad sen i söndags då förkylningen började ge med sig, så vid klockan ett kände jag att jag ville komma ut en stund. När vi klätt på oss och ställt oss i porten såg jag ut genom fönstret och då kom ångesten smygandes som en objuden gäst. Det regnade ju där ute, jag vet inte om det var det som var droppen (höhö) som rann över bägaren, eller om det kanske var att mina regnstövlar som i vanliga fall ska va svarta ser ut att ha blivit angripna av kalk eller nått grått skit som förstör hela stöveln... Äsch, jag vet inte, men jag kände mig helt plötsligt panikslagen så jag drog in vagnen igen och ringde istället mitt ♥ och gnällde av mig. Jag sa nått om att jag inte orkar med mig själv längre, att jag bara hade lust att försvinna bort och vara någon annan! Stackarn får ta emot så många dumma samtal från mig, jag sa ilsket som ett Pittbull att jag inte hade lust att laga mat och att han skulle komma på nått att laga... Vi käkar rester ikväll sa han, det finns ganska mycket att välja på i kylen, så det får det bli, bra idé!
Vädret är grått och tråkigt... På morgonen efter skollämning tog jag en promenad till centrum, vi gick in på Coop och handlade lite grejer som behövdes hem till kylskåpet, på vägen hem somnade lillfisen i vagnen. Medans jag stod och fixade frukost i lugn och ro hördes det som om hon vände sig och var påväg att vakna hela tiden, pulsen började pumpa hårdare då jag kände mig stressad. Jag sprang fram och tillbaka till vagnen ett par varv innan jag märkte att jag tydligen hade glömt att stänga balkongdörren, det var den som stod och gnällde.
Jag satte mig framför tv:n och åt i lugn och ro av min frukost och njöt av lugnet. Jag har faktiskt känt mig ganska glad och riktigt befriad sen i söndags då förkylningen började ge med sig, så vid klockan ett kände jag att jag ville komma ut en stund. När vi klätt på oss och ställt oss i porten såg jag ut genom fönstret och då kom ångesten smygandes som en objuden gäst. Det regnade ju där ute, jag vet inte om det var det som var droppen (höhö) som rann över bägaren, eller om det kanske var att mina regnstövlar som i vanliga fall ska va svarta ser ut att ha blivit angripna av kalk eller nått grått skit som förstör hela stöveln... Äsch, jag vet inte, men jag kände mig helt plötsligt panikslagen så jag drog in vagnen igen och ringde istället mitt ♥ och gnällde av mig. Jag sa nått om att jag inte orkar med mig själv längre, att jag bara hade lust att försvinna bort och vara någon annan! Stackarn får ta emot så många dumma samtal från mig, jag sa ilsket som ett Pittbull att jag inte hade lust att laga mat och att han skulle komma på nått att laga... Vi käkar rester ikväll sa han, det finns ganska mycket att välja på i kylen, så det får det bli, bra idé!
Jag/vi tog bilen till skolan, sen åkte vi hem och åt mellis, jag kom på att jag faktiskt inte ätit någon lunch idag då jag fort som satan vräkte i mig 4 knäckebröd på 5 röda, kan nog vara därför jag bröt ihop innan jag hämtade snuttan från skolan... Can it be!?!! Troligtvis.
Vilken berg och dalbana, usch vad jag borde skämmas! ♥
♦ Jag vill alltid
2010-08-29 @ 14:37:26
"Jag vill minnas det fina från dagar som varit, jag ska fånga den dag som är nu och jag hoppas att jag alltid ska våga drömma om de dagar jag har kvar att leva"."
Jag säger ofta att jag vill våga drömma om morgondagen och de dagar jag hoppas få uppleva som äldre. Jag vet många som inte längre får uppleva livet, jag har träffat dem som inte vågar drömma om framtiden just för att döden skrämmer dem alldeles för mycket. Men aldrig ska vi väl sluta drömma om att få uppleva det vi vill uppleva, döden ska vi alla möta en dag, men den ska inte få oss att inte leva medans vi kan, eller?
/ Helena
"Jag vill minnas det fina från dagar som varit, jag ska fånga den dag som är nu och jag hoppas att jag alltid ska våga drömma om de dagar jag har kvar att leva"."
Jag säger ofta att jag vill våga drömma om morgondagen och de dagar jag hoppas få uppleva som äldre. Jag vet många som inte längre får uppleva livet, jag har träffat dem som inte vågar drömma om framtiden just för att döden skrämmer dem alldeles för mycket. Men aldrig ska vi väl sluta drömma om att få uppleva det vi vill uppleva, döden ska vi alla möta en dag, men den ska inte få oss att inte leva medans vi kan, eller?
/ Helena
♦ Lilla virrevarr
2010-06-15 @ 12:33:12
Hon är helt tossig vårt lilla virrevarr... När hon är trött skrattar hon som mest och hittar på en massa sattyg. Idag satt vi i soffan efter lunchen och hon började klättra mot armstödet och jag hejdade henne genom att dra lite i tröjan, då slängde hon sig på rygg mot mig mitt på soffan och tyckte att det var jättekul, så hon kröp mot armstödet igen och försökte att klättra upp och jag drog som innan tag i tröjan och det var lika kul den här gången. Så höll vi på ett tag tills hon ramlade ner med huvudet före, men hejdades av det lilla sidbordet vi har stående där. Där stod hon upp och ner på huvudet och jag var snabbt framme och drog upp henne, jag såg ett pyttelitet rött märke i pannan, hon började med att gnälla lite, men efter en halv minut började hon att skratta istället... Hmmmmm, tokunge!!!
Dilemma: Eventuellt ska vi till Maria idag, dem flyttar till Skåne på lördag, jag vill verkligen träffa henne innan dem åker, men jag vet ärligt inte om jag orkar då den värdelösa bitterhäxan är här igen och jag förklarade för henne att jag helst inte träffar folk när jag mår så här. Även om jag faktiskt mår bättre idag så känns det inte som rätt tillfälle, men samtidigt vet jag ju inte när nästa tillfälle blir då jag får träffa henne igen. F*n vad jag tycker det här är jobbigt, men det är verkligen så jag känner, allt jag ska göra, mycket runt omkring mig blir bara till problem när tråkperioden är här... Det är skönt att jag gläds åt mina söta underbara runt omkring mig när jag känner så här... Men det är jäkligt tufft några dagar i månaden!
Äsch, jag tror att vi åker dit trots allt, jag kommer att ångra mig så mycket annars.
Vi åker till Västevik på minisemester (torsdag till söndag)... =) Håller tummarna för att vädret ska bli bra! ♣
Hon är helt tossig vårt lilla virrevarr... När hon är trött skrattar hon som mest och hittar på en massa sattyg. Idag satt vi i soffan efter lunchen och hon började klättra mot armstödet och jag hejdade henne genom att dra lite i tröjan, då slängde hon sig på rygg mot mig mitt på soffan och tyckte att det var jättekul, så hon kröp mot armstödet igen och försökte att klättra upp och jag drog som innan tag i tröjan och det var lika kul den här gången. Så höll vi på ett tag tills hon ramlade ner med huvudet före, men hejdades av det lilla sidbordet vi har stående där. Där stod hon upp och ner på huvudet och jag var snabbt framme och drog upp henne, jag såg ett pyttelitet rött märke i pannan, hon började med att gnälla lite, men efter en halv minut började hon att skratta istället... Hmmmmm, tokunge!!!
Dilemma: Eventuellt ska vi till Maria idag, dem flyttar till Skåne på lördag, jag vill verkligen träffa henne innan dem åker, men jag vet ärligt inte om jag orkar då den värdelösa bitterhäxan är här igen och jag förklarade för henne att jag helst inte träffar folk när jag mår så här. Även om jag faktiskt mår bättre idag så känns det inte som rätt tillfälle, men samtidigt vet jag ju inte när nästa tillfälle blir då jag får träffa henne igen. F*n vad jag tycker det här är jobbigt, men det är verkligen så jag känner, allt jag ska göra, mycket runt omkring mig blir bara till problem när tråkperioden är här... Det är skönt att jag gläds åt mina söta underbara runt omkring mig när jag känner så här... Men det är jäkligt tufft några dagar i månaden!
Äsch, jag tror att vi åker dit trots allt, jag kommer att ångra mig så mycket annars.
Vi åker till Västevik på minisemester (torsdag till söndag)... =) Håller tummarna för att vädret ska bli bra! ♣
♦ Jag Är en Klassisk...
2010-02-22 @ 12:56:56
En sak som blivit påtaglig för mig på senare år och som jag stör mig lite mycket på, är människor som placerar andra i små fack och sen tror att människan föralltid är likadan... Oj, om man är så enkelspårig, missar man inte mycket av livet då?
Om jag inte träffat en person på 1 år, på 8 år, eller om det nu bara gått 6 månader sen sist så förväntar jag mig inte att det är samma person jag ska träffa igen, visst, det är ju samma person, men likaväl som man kan gå upp eller ner i vikt så kan en person också förändras som person, "personlig utveckling" kallas det för och meningen med en personlig utveckling är att den ska vara till fördel för personen ifråga... Att man strävar efter att hitta sig själv, att bli vuxen och ta ansvar och att man strävar efter att få leva sitt liv på sitt sätt, på ett sätt som känns bra och att man lär sig vad självinsikt betyder.
Jag är ju, som de flesta som känner mig vet, en KLASSISK känslomänniska, vad jag menar är att jag är väldigt intresserad att prata "deep talk"... Jag tycker inte det är så kul att umgås om man aldrig kan gå ner på djupet i samtal med andra, det blir lite långsamt att inte lära känna någon "på riktigt"...
Jag har frossat i det här med personlig utveckling sen liten, min mamma hade en bok som jag la beslag på "Att Älska Sig Själv" och min mormor köpte en bok till mig (min GULA bibel om personlig intiution som jag väljer att kalla den). ;)¨
Jag tycker också att det är intressant och utvecklande med tidningar och böcker som får mig att få lite Ahaaa-upplevelser, men nu när jag befinner mig i livet som "småbarnsmamma" så har tiden och orken inte räckt till. Men jag ska studera detta "fenomen" i framtiden som en del av det jag ska arbeta med senare i livet när jag känner mig färdig och redo... =)
Jag är också, som ni kanske förstår, väldigt intresserad av personlig utveckling och har alltid strävat efter att utvecklas som person, förändra det jag inte gillar med mig själv och alltid övat på förmågan att kunna ta mig ur de situationer som känns fel och behålla kontakten till människor jag Älskar och Tycker om och kapa de band i livet som inte känns rätt. Jag har övat och nu är jag bättre på att säga NEJ till saker omkring som inte känns bra.
Jag kommer från och med nu att göra inlägg om detta då & då och annat som hör en känslomänniska till...
På återséende! ;)
En sak som blivit påtaglig för mig på senare år och som jag stör mig lite mycket på, är människor som placerar andra i små fack och sen tror att människan föralltid är likadan... Oj, om man är så enkelspårig, missar man inte mycket av livet då?
Om jag inte träffat en person på 1 år, på 8 år, eller om det nu bara gått 6 månader sen sist så förväntar jag mig inte att det är samma person jag ska träffa igen, visst, det är ju samma person, men likaväl som man kan gå upp eller ner i vikt så kan en person också förändras som person, "personlig utveckling" kallas det för och meningen med en personlig utveckling är att den ska vara till fördel för personen ifråga... Att man strävar efter att hitta sig själv, att bli vuxen och ta ansvar och att man strävar efter att få leva sitt liv på sitt sätt, på ett sätt som känns bra och att man lär sig vad självinsikt betyder.
Jag är ju, som de flesta som känner mig vet, en KLASSISK känslomänniska, vad jag menar är att jag är väldigt intresserad att prata "deep talk"... Jag tycker inte det är så kul att umgås om man aldrig kan gå ner på djupet i samtal med andra, det blir lite långsamt att inte lära känna någon "på riktigt"...
Jag har frossat i det här med personlig utveckling sen liten, min mamma hade en bok som jag la beslag på "Att Älska Sig Själv" och min mormor köpte en bok till mig (min GULA bibel om personlig intiution som jag väljer att kalla den). ;)¨
Jag tycker också att det är intressant och utvecklande med tidningar och böcker som får mig att få lite Ahaaa-upplevelser, men nu när jag befinner mig i livet som "småbarnsmamma" så har tiden och orken inte räckt till. Men jag ska studera detta "fenomen" i framtiden som en del av det jag ska arbeta med senare i livet när jag känner mig färdig och redo... =)
Jag är också, som ni kanske förstår, väldigt intresserad av personlig utveckling och har alltid strävat efter att utvecklas som person, förändra det jag inte gillar med mig själv och alltid övat på förmågan att kunna ta mig ur de situationer som känns fel och behålla kontakten till människor jag Älskar och Tycker om och kapa de band i livet som inte känns rätt. Jag har övat och nu är jag bättre på att säga NEJ till saker omkring som inte känns bra.
Jag kommer från och med nu att göra inlägg om detta då & då och annat som hör en känslomänniska till...
På återséende! ;)
♦ Martha på Posten
2010-02-21 @ 12:04:15
Vissa gånger kan jag inte rå för det då min glöd fjuttas på och blir till en låga, då vill jag skriva... skriva och skriva...
Jag satt och såg på 2 söta & roliga systrar på tv:n nyss, det kan bli lite jobbigt då man ibland råkar släppa ut sina grodor...
- Om min syster kan bli läkare så vet jag att jag inte behöver jobba på posten... Säger hon av dem som är den mest välkända av de 2.
Programledaren fick smidigt ín en liten stråk mitt i intervjun:
- Jag har jobbat på posten och det var grymt bra...
- Jag ville bara berätta det. Lägger hon till direkt efter. Ett litet hmmmpff från hennes sida, typ.
Bra där, tycker jag... Jag kan inte hjälpa att jag blir stött när man tror att "sitt egna yrke eller sitt liv" skulle vara bättre än någon annans, då man inte kan jobba med ditten och datten, för jag förtjänar lite bättre än så... Jag har sett och hört några med den här attityden och Please, om man inte ens gått gymnasiet, som jag förstått att den ena systern inte gjort, så krävs det att man arbetar sig upp på stegen från scratch när det gäller arbete. Vad är det för fel med att jobba på posten istället för att sträva efter att synas överallt och bli igenkänd bland folk på stan? Det är inte alla som skulle trivas med det livet... Många vill hellre ha ett bekvämt liv, bra arbetstider, mat på bordet och en egen lya att komma hem till och sitta i soffan och fredagsmysa. Att jobba på posten, en mataffär eller som ekonomichef spelar kanske ingen roll, bara man trivs med det man gör... Den bästa belöning får den som kanske inte fått allt serverat på ett silverfat och har man ingen förmåga att visa respekt och ödmjukhet inför andra människor så kan man ju bädda ner sig under täcket igen och fortsätta drömma... Kanske gå en utbildning i personlig utveckling, lite av det där "bli trygg i sig själv skolan" för att få lite perspektiv här i livet.
Jag har förstått att man lätt hamnar i det här kasta dyngfacket när man mår dåligt och tappat självkänslan hos sig själv, då börjar man lätt att leta bekräftelse i vardagen genom att tro att man är bättre än någon annan, man är villig att slänga ur sig ditten & datten om andra för att verka bättre själv. Jag tycker att det är en sak om man pratar om befogade händelser, för man kan ju inte alltid tycka precis som alla andra, men då ska man kunna stå för sin sak om man blir ifrågasatt också... Det är en sak att få bekräftelse, det är alltid kul och det är naturligt att bli glad om någon tycker att man gör något bra, men det är väl just det, att det ska vara en bra sak att få bekräftelse för, inte genom att försöka hävda sig själv genom att trycka ner andra? Och sen då, hur mår man när man märker att människor runt omkring sviker en för att man är ohållbar i en sån situation? Och är man en välkänd person så ska man nog försöka undvika sådana uttryck och speciellt om man sitter i tv...
Stor i orden men liten på jorden...
Jag tycker att den här personen verkar underbar på många sätt, jag har läst hennes böcker, sett filmen hon hade huvudrollen i, men jag blir så oimpad och ledsen när hon sen visar den här "otaktiska" sidan av sig själv... Hon har ju varit en känd figur länge nu, så lite borde hon ju lärt sig på vägen, för många hoppar nog över hennes böcker om hon uttalar sig så här i fortsättningen...?
Den här kvinnan har blivit känd för att göra sig rolig på egen bekostnad och det är ju en skön grej, eftersom hon är grym på att framföra sig i skrift. Men man ska nog vara jäkligt försiktig då man försöker göra sig rolig på andras bekostnad, även om det nu inte var det hon försökte sig på, tror jag. Men är man trygg i sig själv så kastar man inte dynga på andra, man jämnför sig inte med andra som om man vore bättre än vissa, för man måste inse att man bara kan leva sitt egna liv och är man lycklig så spelar det ju ingen roll om man jobbar på posten, som sophämtare, politiker, ekonomichef eller vad det nu må vara. Självklart ska man stå fast vid sina drömmar och sina mål här i livet, någonting att sträva efter är alltid kul. Är man inte lycklig i sitt arbete eller i sin livssituation så bör man försöka göra förändringar tills man hittar rätt...
Det var lite från mig det...
TudéLuuuu! ;)
Vissa gånger kan jag inte rå för det då min glöd fjuttas på och blir till en låga, då vill jag skriva... skriva och skriva...
Jag satt och såg på 2 söta & roliga systrar på tv:n nyss, det kan bli lite jobbigt då man ibland råkar släppa ut sina grodor...
- Om min syster kan bli läkare så vet jag att jag inte behöver jobba på posten... Säger hon av dem som är den mest välkända av de 2.
Programledaren fick smidigt ín en liten stråk mitt i intervjun:
- Jag har jobbat på posten och det var grymt bra...
- Jag ville bara berätta det. Lägger hon till direkt efter. Ett litet hmmmpff från hennes sida, typ.
Bra där, tycker jag... Jag kan inte hjälpa att jag blir stött när man tror att "sitt egna yrke eller sitt liv" skulle vara bättre än någon annans, då man inte kan jobba med ditten och datten, för jag förtjänar lite bättre än så... Jag har sett och hört några med den här attityden och Please, om man inte ens gått gymnasiet, som jag förstått att den ena systern inte gjort, så krävs det att man arbetar sig upp på stegen från scratch när det gäller arbete. Vad är det för fel med att jobba på posten istället för att sträva efter att synas överallt och bli igenkänd bland folk på stan? Det är inte alla som skulle trivas med det livet... Många vill hellre ha ett bekvämt liv, bra arbetstider, mat på bordet och en egen lya att komma hem till och sitta i soffan och fredagsmysa. Att jobba på posten, en mataffär eller som ekonomichef spelar kanske ingen roll, bara man trivs med det man gör... Den bästa belöning får den som kanske inte fått allt serverat på ett silverfat och har man ingen förmåga att visa respekt och ödmjukhet inför andra människor så kan man ju bädda ner sig under täcket igen och fortsätta drömma... Kanske gå en utbildning i personlig utveckling, lite av det där "bli trygg i sig själv skolan" för att få lite perspektiv här i livet.
Jag har förstått att man lätt hamnar i det här kasta dyngfacket när man mår dåligt och tappat självkänslan hos sig själv, då börjar man lätt att leta bekräftelse i vardagen genom att tro att man är bättre än någon annan, man är villig att slänga ur sig ditten & datten om andra för att verka bättre själv. Jag tycker att det är en sak om man pratar om befogade händelser, för man kan ju inte alltid tycka precis som alla andra, men då ska man kunna stå för sin sak om man blir ifrågasatt också... Det är en sak att få bekräftelse, det är alltid kul och det är naturligt att bli glad om någon tycker att man gör något bra, men det är väl just det, att det ska vara en bra sak att få bekräftelse för, inte genom att försöka hävda sig själv genom att trycka ner andra? Och sen då, hur mår man när man märker att människor runt omkring sviker en för att man är ohållbar i en sån situation? Och är man en välkänd person så ska man nog försöka undvika sådana uttryck och speciellt om man sitter i tv...
Stor i orden men liten på jorden...
Jag tycker att den här personen verkar underbar på många sätt, jag har läst hennes böcker, sett filmen hon hade huvudrollen i, men jag blir så oimpad och ledsen när hon sen visar den här "otaktiska" sidan av sig själv... Hon har ju varit en känd figur länge nu, så lite borde hon ju lärt sig på vägen, för många hoppar nog över hennes böcker om hon uttalar sig så här i fortsättningen...?
Den här kvinnan har blivit känd för att göra sig rolig på egen bekostnad och det är ju en skön grej, eftersom hon är grym på att framföra sig i skrift. Men man ska nog vara jäkligt försiktig då man försöker göra sig rolig på andras bekostnad, även om det nu inte var det hon försökte sig på, tror jag. Men är man trygg i sig själv så kastar man inte dynga på andra, man jämnför sig inte med andra som om man vore bättre än vissa, för man måste inse att man bara kan leva sitt egna liv och är man lycklig så spelar det ju ingen roll om man jobbar på posten, som sophämtare, politiker, ekonomichef eller vad det nu må vara. Självklart ska man stå fast vid sina drömmar och sina mål här i livet, någonting att sträva efter är alltid kul. Är man inte lycklig i sitt arbete eller i sin livssituation så bör man försöka göra förändringar tills man hittar rätt...
Det var lite från mig det...
TudéLuuuu! ;)
