♦ TroligtVis
2010-10-19 @ 15:58:09
Vädret är grått och tråkigt... På morgonen efter skollämning tog jag en promenad till centrum, vi gick in på Coop och handlade lite grejer som behövdes hem till kylskåpet, på vägen hem somnade lillfisen i vagnen. Medans jag stod och fixade frukost i lugn och ro hördes det som om hon vände sig och var påväg att vakna hela tiden, pulsen började pumpa hårdare då jag kände mig stressad. Jag sprang fram och tillbaka till vagnen ett par varv innan jag märkte att jag tydligen hade glömt att stänga balkongdörren, det var den som stod och gnällde.
Jag satte mig framför tv:n och åt i lugn och ro av min frukost och njöt av lugnet. Jag har faktiskt känt mig ganska glad och riktigt befriad sen i söndags då förkylningen började ge med sig, så vid klockan ett kände jag att jag ville komma ut en stund. När vi klätt på oss och ställt oss i porten såg jag ut genom fönstret och då kom ångesten smygandes som en objuden gäst. Det regnade ju där ute, jag vet inte om det var det som var droppen (höhö) som rann över bägaren, eller om det kanske var att mina regnstövlar som i vanliga fall ska va svarta ser ut att ha blivit angripna av kalk eller nått grått skit som förstör hela stöveln... Äsch, jag vet inte, men jag kände mig helt plötsligt panikslagen så jag drog in vagnen igen och ringde istället mitt ♥ och gnällde av mig. Jag sa nått om att jag inte orkar med mig själv längre, att jag bara hade lust att försvinna bort och vara någon annan! Stackarn får ta emot så många dumma samtal från mig, jag sa ilsket som ett Pittbull att jag inte hade lust att laga mat och att han skulle komma på nått att laga... Vi käkar rester ikväll sa han, det finns ganska mycket att välja på i kylen, så det får det bli, bra idé!
Vädret är grått och tråkigt... På morgonen efter skollämning tog jag en promenad till centrum, vi gick in på Coop och handlade lite grejer som behövdes hem till kylskåpet, på vägen hem somnade lillfisen i vagnen. Medans jag stod och fixade frukost i lugn och ro hördes det som om hon vände sig och var påväg att vakna hela tiden, pulsen började pumpa hårdare då jag kände mig stressad. Jag sprang fram och tillbaka till vagnen ett par varv innan jag märkte att jag tydligen hade glömt att stänga balkongdörren, det var den som stod och gnällde.
Jag satte mig framför tv:n och åt i lugn och ro av min frukost och njöt av lugnet. Jag har faktiskt känt mig ganska glad och riktigt befriad sen i söndags då förkylningen började ge med sig, så vid klockan ett kände jag att jag ville komma ut en stund. När vi klätt på oss och ställt oss i porten såg jag ut genom fönstret och då kom ångesten smygandes som en objuden gäst. Det regnade ju där ute, jag vet inte om det var det som var droppen (höhö) som rann över bägaren, eller om det kanske var att mina regnstövlar som i vanliga fall ska va svarta ser ut att ha blivit angripna av kalk eller nått grått skit som förstör hela stöveln... Äsch, jag vet inte, men jag kände mig helt plötsligt panikslagen så jag drog in vagnen igen och ringde istället mitt ♥ och gnällde av mig. Jag sa nått om att jag inte orkar med mig själv längre, att jag bara hade lust att försvinna bort och vara någon annan! Stackarn får ta emot så många dumma samtal från mig, jag sa ilsket som ett Pittbull att jag inte hade lust att laga mat och att han skulle komma på nått att laga... Vi käkar rester ikväll sa han, det finns ganska mycket att välja på i kylen, så det får det bli, bra idé!
Jag/vi tog bilen till skolan, sen åkte vi hem och åt mellis, jag kom på att jag faktiskt inte ätit någon lunch idag då jag fort som satan vräkte i mig 4 knäckebröd på 5 röda, kan nog vara därför jag bröt ihop innan jag hämtade snuttan från skolan... Can it be!?!! Troligtvis.
Vilken berg och dalbana, usch vad jag borde skämmas! ♥
Kommentarer
Trackback
