♦ Martha på Posten
2010-02-21 @ 12:04:15
Vissa gånger kan jag inte rå för det då min glöd fjuttas på och blir till en låga, då vill jag skriva... skriva och skriva...
Jag satt och såg på 2 söta & roliga systrar på tv:n nyss, det kan bli lite jobbigt då man ibland råkar släppa ut sina grodor...
- Om min syster kan bli läkare så vet jag att jag inte behöver jobba på posten... Säger hon av dem som är den mest välkända av de 2.
Programledaren fick smidigt ín en liten stråk mitt i intervjun:
- Jag har jobbat på posten och det var grymt bra...
- Jag ville bara berätta det. Lägger hon till direkt efter. Ett litet hmmmpff från hennes sida, typ.
Bra där, tycker jag... Jag kan inte hjälpa att jag blir stött när man tror att "sitt egna yrke eller sitt liv" skulle vara bättre än någon annans, då man inte kan jobba med ditten och datten, för jag förtjänar lite bättre än så... Jag har sett och hört några med den här attityden och Please, om man inte ens gått gymnasiet, som jag förstått att den ena systern inte gjort, så krävs det att man arbetar sig upp på stegen från scratch när det gäller arbete. Vad är det för fel med att jobba på posten istället för att sträva efter att synas överallt och bli igenkänd bland folk på stan? Det är inte alla som skulle trivas med det livet... Många vill hellre ha ett bekvämt liv, bra arbetstider, mat på bordet och en egen lya att komma hem till och sitta i soffan och fredagsmysa. Att jobba på posten, en mataffär eller som ekonomichef spelar kanske ingen roll, bara man trivs med det man gör... Den bästa belöning får den som kanske inte fått allt serverat på ett silverfat och har man ingen förmåga att visa respekt och ödmjukhet inför andra människor så kan man ju bädda ner sig under täcket igen och fortsätta drömma... Kanske gå en utbildning i personlig utveckling, lite av det där "bli trygg i sig själv skolan" för att få lite perspektiv här i livet.
Jag har förstått att man lätt hamnar i det här kasta dyngfacket när man mår dåligt och tappat självkänslan hos sig själv, då börjar man lätt att leta bekräftelse i vardagen genom att tro att man är bättre än någon annan, man är villig att slänga ur sig ditten & datten om andra för att verka bättre själv. Jag tycker att det är en sak om man pratar om befogade händelser, för man kan ju inte alltid tycka precis som alla andra, men då ska man kunna stå för sin sak om man blir ifrågasatt också... Det är en sak att få bekräftelse, det är alltid kul och det är naturligt att bli glad om någon tycker att man gör något bra, men det är väl just det, att det ska vara en bra sak att få bekräftelse för, inte genom att försöka hävda sig själv genom att trycka ner andra? Och sen då, hur mår man när man märker att människor runt omkring sviker en för att man är ohållbar i en sån situation? Och är man en välkänd person så ska man nog försöka undvika sådana uttryck och speciellt om man sitter i tv...
Stor i orden men liten på jorden...
Jag tycker att den här personen verkar underbar på många sätt, jag har läst hennes böcker, sett filmen hon hade huvudrollen i, men jag blir så oimpad och ledsen när hon sen visar den här "otaktiska" sidan av sig själv... Hon har ju varit en känd figur länge nu, så lite borde hon ju lärt sig på vägen, för många hoppar nog över hennes böcker om hon uttalar sig så här i fortsättningen...?
Den här kvinnan har blivit känd för att göra sig rolig på egen bekostnad och det är ju en skön grej, eftersom hon är grym på att framföra sig i skrift. Men man ska nog vara jäkligt försiktig då man försöker göra sig rolig på andras bekostnad, även om det nu inte var det hon försökte sig på, tror jag. Men är man trygg i sig själv så kastar man inte dynga på andra, man jämnför sig inte med andra som om man vore bättre än vissa, för man måste inse att man bara kan leva sitt egna liv och är man lycklig så spelar det ju ingen roll om man jobbar på posten, som sophämtare, politiker, ekonomichef eller vad det nu må vara. Självklart ska man stå fast vid sina drömmar och sina mål här i livet, någonting att sträva efter är alltid kul. Är man inte lycklig i sitt arbete eller i sin livssituation så bör man försöka göra förändringar tills man hittar rätt...
Det var lite från mig det...
TudéLuuuu! ;)
Vissa gånger kan jag inte rå för det då min glöd fjuttas på och blir till en låga, då vill jag skriva... skriva och skriva...
Jag satt och såg på 2 söta & roliga systrar på tv:n nyss, det kan bli lite jobbigt då man ibland råkar släppa ut sina grodor...
- Om min syster kan bli läkare så vet jag att jag inte behöver jobba på posten... Säger hon av dem som är den mest välkända av de 2.
Programledaren fick smidigt ín en liten stråk mitt i intervjun:
- Jag har jobbat på posten och det var grymt bra...
- Jag ville bara berätta det. Lägger hon till direkt efter. Ett litet hmmmpff från hennes sida, typ.
Bra där, tycker jag... Jag kan inte hjälpa att jag blir stött när man tror att "sitt egna yrke eller sitt liv" skulle vara bättre än någon annans, då man inte kan jobba med ditten och datten, för jag förtjänar lite bättre än så... Jag har sett och hört några med den här attityden och Please, om man inte ens gått gymnasiet, som jag förstått att den ena systern inte gjort, så krävs det att man arbetar sig upp på stegen från scratch när det gäller arbete. Vad är det för fel med att jobba på posten istället för att sträva efter att synas överallt och bli igenkänd bland folk på stan? Det är inte alla som skulle trivas med det livet... Många vill hellre ha ett bekvämt liv, bra arbetstider, mat på bordet och en egen lya att komma hem till och sitta i soffan och fredagsmysa. Att jobba på posten, en mataffär eller som ekonomichef spelar kanske ingen roll, bara man trivs med det man gör... Den bästa belöning får den som kanske inte fått allt serverat på ett silverfat och har man ingen förmåga att visa respekt och ödmjukhet inför andra människor så kan man ju bädda ner sig under täcket igen och fortsätta drömma... Kanske gå en utbildning i personlig utveckling, lite av det där "bli trygg i sig själv skolan" för att få lite perspektiv här i livet.
Jag har förstått att man lätt hamnar i det här kasta dyngfacket när man mår dåligt och tappat självkänslan hos sig själv, då börjar man lätt att leta bekräftelse i vardagen genom att tro att man är bättre än någon annan, man är villig att slänga ur sig ditten & datten om andra för att verka bättre själv. Jag tycker att det är en sak om man pratar om befogade händelser, för man kan ju inte alltid tycka precis som alla andra, men då ska man kunna stå för sin sak om man blir ifrågasatt också... Det är en sak att få bekräftelse, det är alltid kul och det är naturligt att bli glad om någon tycker att man gör något bra, men det är väl just det, att det ska vara en bra sak att få bekräftelse för, inte genom att försöka hävda sig själv genom att trycka ner andra? Och sen då, hur mår man när man märker att människor runt omkring sviker en för att man är ohållbar i en sån situation? Och är man en välkänd person så ska man nog försöka undvika sådana uttryck och speciellt om man sitter i tv...
Stor i orden men liten på jorden...
Jag tycker att den här personen verkar underbar på många sätt, jag har läst hennes böcker, sett filmen hon hade huvudrollen i, men jag blir så oimpad och ledsen när hon sen visar den här "otaktiska" sidan av sig själv... Hon har ju varit en känd figur länge nu, så lite borde hon ju lärt sig på vägen, för många hoppar nog över hennes böcker om hon uttalar sig så här i fortsättningen...?
Den här kvinnan har blivit känd för att göra sig rolig på egen bekostnad och det är ju en skön grej, eftersom hon är grym på att framföra sig i skrift. Men man ska nog vara jäkligt försiktig då man försöker göra sig rolig på andras bekostnad, även om det nu inte var det hon försökte sig på, tror jag. Men är man trygg i sig själv så kastar man inte dynga på andra, man jämnför sig inte med andra som om man vore bättre än vissa, för man måste inse att man bara kan leva sitt egna liv och är man lycklig så spelar det ju ingen roll om man jobbar på posten, som sophämtare, politiker, ekonomichef eller vad det nu må vara. Självklart ska man stå fast vid sina drömmar och sina mål här i livet, någonting att sträva efter är alltid kul. Är man inte lycklig i sitt arbete eller i sin livssituation så bör man försöka göra förändringar tills man hittar rätt...
Det var lite från mig det...
TudéLuuuu! ;)
Kommentarer
Trackback
