♦ Kan det vara så
Satt på tunnelbanan vid 11 idag, framför mig satt en man, mörk, typ som om han kom ifrån nått land vid medelhavet kanske, vet inte, det är iof. oviktigt i sammanhanget...
Jag hade musik i öronen, jag klarar knappt av att åka tunnelbana utan musik i öronen, då hör man alla tusen som sitter och pratar i sina telefoner, alla sms-signaler som ljudar högt och smågettona som slangar ur sig en massa löjliga ord, né, jag vill har musik i öronen och filosofera i mina egna tankar en stund...
Efter några stationer satt det helt plötsligt en kvinna brevid mig, jag la inte märke till att hon satte sig där, utan märkte det när jag vred på huvudet efter att ha suttit och tittat ut genom fönstret ett tag.
Helt plötsligt känner jag att det rycker till i mitt vänstra öga, småryckningar som säkert inte syntes för någon annan, men jag kände ett stort obehag... Kort därefter kände jag att det domnade av i huvudet, jag kände då en ännu större känsla av panik, jag kände mig otroligt stressad och jag fick för mig att en panikattack var påväg...
Jag fick en känsla av att jag bara inte kunde sitta kvar där jag satt, utan jag tog fram telefonen och när tunnelbanan började närma sig Liljeholmen ställde jag mig upp och ringde min älskling som var hemma med lilli idag...
Strax efter försvann känslan och jag började efter några stationer känna mig OK, jag klev av i Slussen och allt var som bortblåst, men vilken skum känsla... Kan det vara så att jag faktiskt kände av mannen eller kvinnans stress?! Det kändes som så då Känslan bara överföll mig!...
