♦ Att aldrig få uppleva
Min fina pappa ringde mig när jag var på jobbet, jag kunde inte svara då, men jag ringde tillbaka när jag slutat.
En av hans bästa vänner ( en fd. älskad arbetskollega) gick bort igår, bara 68 år, (dubbelsidig lunginflammation), hans fru skulle pensioneras nästa år. Hans barndomsvän och bästa vän dog förra året då han "förmodligen" blev påkörd, det är en förmodad smitningsolycka, han var bara 65 år och hade varit pensionerad i 1 månad.
Vilka tragedier alltså, tänk er själva att ha avklarat lite mer än halva livet, barnen har blivit stora, man kanske har fått sina efterlängtade barnbarn. Man har arbetslivet avklarat efter allt slit och så får man inte uppleva det man har jobbat för, det man format, det man har betalat för genom hela sitt liv?! Dem fick inte tillbringa sina dagar som pensionärer, dem fick inte njuta av de dagar som de säkert längtat efter.
Usch, jag blir så ledsen när jag tänker på det, DET kallar jag för orättvisa!
För visst är det väl det man längtar efter de sista 10 åren av ens arbetsliv, att få tid till att bara få slappa, få njuta, få tillbringa sina dagar som man själv vill med sina nära och kära?... FAN vad ledsen jag blir när sånt här händer, det känns så fruktansvärt orättvist!
Stackars! =´(
