♦ Vänskap, Kriser, Kritik & Kärlek
(OBS. Du som läser det här och tar åt dig för att du vet att du är min vän (familj eller vän spelar ingen roll)... gör det bara om du känner dig träffad... Ni andra vet ju att vi tycker om varandra no matther what, det här är till de som jag känner att jag har något otalt med, som jag på något sätt känner mig sviken utav, som när vi ses verkar så braiga vänner, men som jag ändå känner att det är någon slags fnurra på tråden med.
Om man är vänner, berätta, lätta ditt hjärta, jag vill inte dra några hastiga slutsatser till varför du inte hör av dig, för du menar kanske inget illa! Jag vill bara vara medveten om vem som är min vän nu när vi är vuxna människor med så lite tid över till annat än vardagens alla sysslor, låt oss vårda den, låt oss känna oss uppskattade, för gör du inte det, låt mig få veta.
När vi lättat våra hjärtan, låt det då passera och engagera för att det ska bli bättre, det får inte rulla på i samma spår, för då är jag kanske inte med mycket längre... Hör av dig, ignorera inte...
Ok, nu ska jag köra på som en ångvält, en gång för alla... Jag mår dåligt av det här & måste få säga ifrån.
När man känner att vissa vänner eller familjemedlemmar inte har tid att svara i telefon, svara på mail eller när någon inte hörs av, skyller ifrån sig på andra att man aldrig kan ses, kan man kalla sig för en vän då, det finns alltid en lucka att träffas, men när det verkar besvärligt så har jag ingen lust att leka längre, då känner jag mig undanknuffad.
... jag har diskuterat med vänner som berättar liknande historier, nu när man "blivit vuxna" vill vi inte känna oss bortglömda, det är ju inget bra.
För mig handlar Vänskap om att GE & TA, bekräfta varann och inte bara tro att en person hela tiden ska vara den som hör av sig de få gånger som man hörs som vuxen.
Jag vill höra ifrån dig när du är lycklig, när något roligt händer i ditt liv, eller om du mår dåligt, hör av dig, låt mig få veta, varför skulle jag annars fortsätta ringa dig när jag vill prata?
Och jag vill inte när jag ringer få höra:
-Åhhh, kul att du äntligen ringer och din röst låter inte direkt vänlig, då svider det lite extra i hjärtat. Det är nu det är viktigt att vårda sin vänskap, att ha ett någolunda liv utanför mamma & papparollen, bara för att man alltid har varit vänner betyder det inte att man kan strunta i att vårda sin vänskap.
Vänner är viktigt i livet, otroligt viktigt, en vän vet man vart man har, oavsett när man hörs eller ses, man vet att man gillar varandra, älskar varandra trots sina olikheter och tankar.
Jag vill inte ha en vän som jag känner mig ivägen för, som blir sur om jag skulle berätta det här eller någonting annat viktigt, för vissa orkar jag inte ta upp det här med för jag vet inte om ni förstår mig.
En riktig vänskap ska klara av kriser, kritik och kärlek utan att det skadar ens vänskap, eller?
Och vill ni veta, att känna sig som ett bihang är inte att känna sig som en vän.
Så låt mig få veta, om du känner dig träffad, nu när jag har fått ur mig en del. ;)
