Mina Fina Underbara...

3 år, det har verkligen varit 3 år att minnas, men jag minns inte, i varje fall minns jag inte så mycket...

 

Jag har kommit fram till det de senaste åren, att av dessa 3 år så är det 2 år som jag inte gått runt i dvala som det känts som.

 

När våran fina (idag 3 år) föddes så fick jag ett dåligt besked att en nära släkting mådde dåligt, detta och en väldigt jobbig graviditet gjorde att jag förmodligen drabbades av förlossningsdeppression som gjorde att jag inte kunde vara lycklig och närvarande till fullo.Det jag minns mest är hur våran lilla plutt mest låg och skrek i sin vagn och att jag inte hade förmåga att kunna trösta henne, att jag ofta ringde till hennes pappa och skrek att jag inte orkade mer.

 

Jag sov inte och jag var konstant förkyld och orken var totalt bortblåst, det tog ett tag att förstå vad som var fel, men en dag när jag satt vid köksbordet och kände att jag inte ens orkade med att stå vid bänken och bre en smörgås utan att bli snurrig och andfådd. Då kände jag att detta inte längre var normalt, utan jag fick en tid hos läkaren som konstaterade att min astma (som jag knappt visste existerade) hade övergått till en grov astma och jag fick en massa mediciner som jag nu ska ta varje dag i hela mitt liv... Nu tar jag pulmicort & bricanyl och jag mår mycket bättre.

 

Astman utvecklades under graviditeten och det var därför jag hela tiden var sjuk för att astman förstörde mitt imunförsvar.Barnläkaren rekomenderade mig att alltid ha ingefära hemma, så varje gång jag känner att jag börjar bli sjuk skkär jag en "tuggummiStor" munsbit som jag sedan flera gånger om dagen tuggar sönder och sväljer. Ingefära är lindrande, läkande och antiflammatorisk och det har hjälp jättebra!!! :)