Mina Fina Underbara...

Det sköna 70- talet, som sedan gick vidare till 80. De oskyldigas årtionen, Jag var liten då, jag skulle vilja uppleva det igen, men som vuxen.

 

Allt som hände var sensationellt, man kunde lätt skapa en karriär och ordna för sin framtid, man kunde lätt bli unik och ihågkommen för något bra man gjort. Annat är det nu i denna kaotiska värld!

 

När jag växte upp på 80 talet var jag allt från 1 - 11 år, då var livet bara på lek, då hakade jag på allt som verkade kul och kom hem till dukat bord. Då jag inte kom när mamma ropade att maten stod serverad kom pappa, han lyfte mig upp och ner ut till köket och jag gjorde det mest hela tiden för att få busa. När jag inte tyckte om potatismos la mamma undan 2 potatisar som jag ändå bara åt en halv utav...

 

Det var så underbara tider och det gör lite ont i hjärtat när det går upp för mig att de tiderna redan är förbi. Nu är det jag som ska styra upp så att vardagen fungerar.

 

 

Förresten, nu kom jag ihåg en morgon, jag var väl runt 5-6 år, alla låg fortfarande och sov. Vi hade ett paket glasspinnar som jag var så sugen på.

 

Jag älskade att bygga kojor, en gång fick jag låna en skål som jag skulle ha som toalett, mamma blev inte så glad den gången heller och jag tyckte hon var dum! Jag var allt en liten äckelunge, som många andra små barnrumpor. ;)

 

Mysiga sköna 80-tal, tack för underbara minnen!

 

En morgon när jag vaknade var bara jag och mamma hemma, pappa och bröderna var på ishockeyträning. Mamma väckte mig och sa att Olof Palme mördats. Jag kommer ihåg det så väl...

 

Men det mest otäcka jag kommer ihåg var " Helenmordet", den tiden var då jag också började röra mig utanför gårdarna och detta gjorde oss mer försiktiga och medvetna om det otäcka som kunde hända där ute i världen.

 

Sen var det Kuwaitkriget..Efter alla dessa händelser förstod jag att världen var eller är upp & ner.