♦ Att aldrig få uppleva
Min fina pappa ringde mig när jag var på jobbet, jag kunde inte svara då, men jag ringde tillbaka när jag slutat.
En av hans bästa vänner ( en fd. älskad arbetskollega) gick bort igår, bara 68 år, (dubbelsidig lunginflammation), hans fru skulle pensioneras nästa år. Hans barndomsvän och bästa vän dog förra året då han "förmodligen" blev påkörd, det är en förmodad smitningsolycka, han var bara 65 år och hade varit pensionerad i 1 månad.
Vilka tragedier alltså, tänk er själva att ha avklarat lite mer än halva livet, barnen har blivit stora, man kanske har fått sina efterlängtade barnbarn. Man har arbetslivet avklarat efter allt slit och så får man inte uppleva det man har jobbat för, det man format, det man har betalat för genom hela sitt liv?! Dem fick inte tillbringa sina dagar som pensionärer, dem fick inte njuta av de dagar som de säkert längtat efter.
Usch, jag blir så ledsen när jag tänker på det, DET kallar jag för orättvisa!
För visst är det väl det man längtar efter de sista 10 åren av ens arbetsliv, att få tid till att bara få slappa, få njuta, få tillbringa sina dagar som man själv vill med sina nära och kära?... FAN vad ledsen jag blir när sånt här händer, det känns så fruktansvärt orättvist!
Stackars! =´(
♦ Som nytt
Äntligen tog jag mig i kragen och städade köket och bytte plats på kaffebryggare, vattenkokare mm, så nu känns det som nytt. :) Det är så skönt att fixa och dona ibland, nu skulle jag behöva ta tag i att rensa kökslådor och skåp också, får se om jag orkar, kanske efter det där badet som jag planerat att hoppa i halva morgonen...
♦ Kärringen i Guldbilen
Modersinstinkter är INGET att leka med märkte jag nu när jag lämnade barnen och inte är det helt fel när folk tror att jag har Italienska ådror heller... ;)
På baksidan av skolan går en väg där bilar kör, fast dom helst inte ska göra det har vi blivit tillsagda eftersom på samma väg går vi med våra barn och barnvagnar.
Nu när plogbilen också ordnat med fina små vallar på varsin sida om den lilla vägen så är det ju, men som alla tydligen inte förstår, väldigt trångt att komma förbi av förklarliga skäl.
Där går jag med mina barn, den ena i vagn och äldsta går precis framför mig, där lite längre fram står ett schabrak till lastbil och blockerar för att han ska lämna varor till skola/dagis, men tydligen ska hon med "den guldiga bilen" ändå trycka sig före oss så att vi blir ståendes nästan upptryckta i vallen så att vi inte kommer fram!
Jag dunkar först "lite försiktigt" på rutan och vill påminna henne om att vi faktiskt går här, men hon försöker fortfarande komma fram och jag blir totalt vansinig, sliter upp dörrjäveln och säger "nog" nått i stil med att hon nästan mejjer ner oss och att det här inte är nån jävla motorväg!
Mitt hjärtat pumpar fortfarande lite extraslag.. Idiotkärring!
Så, nu har jag fått skriva av mig lite... Hoppas er dag blir fantastisk!!! :)
♦ Stunder Att Njuta
Igår morse, medans jag låg kvar och fick vakna i min alldeles egna takt, innan jag gick upp för att äta frukost som min fina familj hade ordnat, fick jag en underbar stund då jag faktiskt bestämde mig för att riktigt njuta.
När jag låg där i sängen tycktes jag höra havet, precis som om det låg alldeles utanför och vågorna brusandes rullade mot stranden, men det var bara ren fantasi.
Men Jag hörde faktiskt fåglarna kvittra och sköna vårkänslor smög sig försiktigt på, solen strålade in genom fönstret då vi hade det öppet under natten för det var så fruktansvärt varmt i rummet annars.
Och när vi körde hem idag så var marken alldeles bar från snö och solen sken hela vägen hem, NU är våren påväg, jag känner det i hela kroppen! :)
