Mina Fina Underbara...

---

Sitter just nu på ballkongen och tankarna snurrar på i 180, tänkte att om jag får ner tankarna i skrift så stannar de kanske upp för ett litet tag. Nu har jag några dagar för mig själv och det är kanske bra, för då kan jag låta tankar och idéer explodera så de försvinner, till slut... förhoppningsvis.

Jag förstår mig verkligen inte på mig själv, men samtidigt finns det väl ingen som känner mig bättre än jag, eller? Denna "konstnärsådra", den tar kol på mig, det är fruktansvärt att aldrig kunna känna sig normal och för att inte tala om alla dessa projekt som finns där inne och försöker komma ut... Men jag vet att många av dem aldrig kommer att förverkligas.

Jag får nu istället försöka mig på ett "vanligt jobb" och försöka vara den jag vill vara, vara den som de förväntar sig av mig. Det kommer säkert att gå bra, tror jag, för det hoppas jag.


Och så läste jag precis dagens passande horoskop: (häftigt)

Nu får det bli ett glas vitt. :)

 

Sitter just nu i soffan alldeles ensam hemma, medans min lilla familj är hos "farmor" i Huddik. Jag ska strax sätta på en film som jag fick med när jag köpte en tidning, en erotisk thriller är det tydligen, ska bli intressant att se vad det kan vara. ;)

 

Vi har haft en härlig vecka i Grisslehamn, vi hade även tur med vädret och kunde bada, grilla och bara ha det bra.

 

 

Idag blir det fika med familjen, morbröder, moster, mormor & morfar och kusinerna... Och Zandra med familj vill självklart också komma! ♥

 

 

3 år, det har verkligen varit 3 år att minnas, men jag minns inte, i varje fall minns jag inte så mycket...

 

Jag har kommit fram till det de senaste åren, att av dessa 3 år så är det 2 år som jag inte gått runt i dvala som det känts som.

 

När våran fina (idag 3 år) föddes så fick jag ett dåligt besked att en nära släkting mådde dåligt, detta och en väldigt jobbig graviditet gjorde att jag förmodligen drabbades av förlossningsdeppression som gjorde att jag inte kunde vara lycklig och närvarande till fullo.Det jag minns mest är hur våran lilla plutt mest låg och skrek i sin vagn och att jag inte hade förmåga att kunna trösta henne, att jag ofta ringde till hennes pappa och skrek att jag inte orkade mer.

 

Jag sov inte och jag var konstant förkyld och orken var totalt bortblåst, det tog ett tag att förstå vad som var fel, men en dag när jag satt vid köksbordet och kände att jag inte ens orkade med att stå vid bänken och bre en smörgås utan att bli snurrig och andfådd. Då kände jag att detta inte längre var normalt, utan jag fick en tid hos läkaren som konstaterade att min astma (som jag knappt visste existerade) hade övergått till en grov astma och jag fick en massa mediciner som jag nu ska ta varje dag i hela mitt liv... Nu tar jag pulmicort & bricanyl och jag mår mycket bättre.

 

Astman utvecklades under graviditeten och det var därför jag hela tiden var sjuk för att astman förstörde mitt imunförsvar.Barnläkaren rekomenderade mig att alltid ha ingefära hemma, så varje gång jag känner att jag börjar bli sjuk skkär jag en "tuggummiStor" munsbit som jag sedan flera gånger om dagen tuggar sönder och sväljer. Ingefära är lindrande, läkande och antiflammatorisk och det har hjälp jättebra!!! :)

 

 

 

 

 

 

Åren går fort, sommrarna svischar förbi och det är synd att denna sommar blev en sån där klassisk regnig sommar. Jag som verkligen skulle behöva sol, bad och sköna dagar, du också kan jag tro. Men det ser ut att bli en sommar med panik i blick. En sommar som gör oss tokiga av ångest om vi inte kommer ut till solen när den väl syns till och en sommar som vi kommer att glömma bort, som så många andra, en sån där sommar som inte kommer att finnas i våra minnen om några år...

 

Vilka tragiska meningar jag skriver, men jag tycker att vi har alldeles för lite sol i Sverige, vi orkar ju helt enkelt inte vara trevliga längre när vi inte får njuta av en sommar efter våra tråkiga trista kalla vintrar??!

 

Nu var jag och tjejerna i varje fall på en liten tripp ner till våra vänner i Skåne i 2 nätter och hade lite "semester" när överlåtelsen av mitt café inte tog upp all min tankeverksamhet så kunde jag känna lite avkoppling.

 

Det är så tradigt att gå och vänta på besked som gör att allt drar ut på tiden, jag vill ha ro i min själ nu och släppa allt för att kunna gå vidare i min karriär och min personliga utveckling.

 

Om en vecka åker jag och familjen iväg till en sommarstuga i Grisslehamn, det ska bli härligt och jag hoppas innerligt att det ska vli sol och härligt väder, och att jag ska få slippa tråkiga besked per mail eller dyl. Sedan bär det av till farmor uppe i Huddik i några dagar, där avkoppling och fint väder förhoppningsvis fortsätter hägra...

 

Ha en skön vecka nu,

kram Helena

 

 

 

 

Innan jag var hos min fina vän på salong Stil:

 

 

Under tiden jag satt och var snygg på salong Stil:

 

 

Efter och nöjd som bara den:

 

 

Tack för idag! ♥

 

 

 

Jag satt precis och funderade.

 

 

Det är mycket som ska stämma överrens för att livet ska kännas perfekt, för det är ingen som lever ett perfekt liv. Det finns alltid saker som man inte vill och situationer som inte känns rätt, som man kanske vill ändra på och som man måste anpassa sig till.

Det bästa man kan göra är att lyssna till sig själv och göra det som känns rätt, man får ibland inse och acceptera att livet är som det är. Man ska aldrig ta ut något i förskott, man kan öva sig på att undvika att förvänta sig saker, man ska inte spekulera för mycket (gäller både det bra & det dåliga).

 

 

 

Jag hade en vän som kommer från Chile, hon var söt, hade långt mörkt hår och hon var populär hos pojkar och alla ville vara hennes kompis i lågstadiet. Jag bodde granne med henne och hon sa alltid till mig:

 

 

Underbart sagt av en ung tjej och jag tror faktiskt att vi har den där platsen i varandras hjärtan än idag, även om vi inte träffats på 15 år och även om vi absolut inte är samma människor idag som då. Men våra barndoms dagar kommer alltid att finnas i mitt minne som underbara fotografier.

Idag har jag ingen aning om hur eller vem hon är och så är det i livet, man förändras och man går vidare. Men den plats vi hade hos varandra som små är det plats i hjärtat vi har idag och det är så det är med vänskap, man har alltid en plats i varandras hjärta (om det nu finns olika platser där) även om man inte kommer att vara vänner för resten av livet.

 

Jag tycker inte om att prata om hur hon eller han var förr i tiden och tro att man kommer att vara likadan föralltid, man är inte samma person livet igenom.

 

 

Det stör mig när folk dömmer utan att ta reda på fakta, då tycker jag det är bättre att vara tyst och låta det vara som det är istället. Jag funderar ganska mycket i min vardag som ni säkert vet, jag är en tänkare och en sann känslomänniska och jag trivs bra med det, men inte alltid.

 

 

Jag har sedan jag var liten suttit och skrivit i mina skrivböcker (dagböcker) och jag älskar att skriva än idag, även om det var flera år sedan som jag hade tid över till att skriva. Jag mår bra av att skriva, därför ska jag nu försöka fortsätta med det istället för att trycka ner allt i själen, jag tänker vara personlig, känslig, tjatig, rolig, löjlig... Spela roll, det är ju mest för min skull som jag skriver, jag är precis den jag vill vara idag och det har jag kämpat för i många många MÅNGA år... :)

 

 

 

 

 

---

Jag sitter i soffan, lite seg från gårdagen, efter en utekväll med Angelica & Anna.

 

 

Mamma - mamma - mamma....
Lillis står på ett litet berg, som hon byggt av kuddar, där uppe på toppen säger hon till mig att säga: Klara färdiga KÖR! Jag gör som hon säger och med ett duns hoppar hon ner.

I bakgrunden hörs nyhetsmorgon, de pratar om Anders & Johan som sitter fängslade i Somalien(?), det var ett år sen de greps... 1 år, som så många gånger förr undrar jag vart tiden tar vägen, ett år känns ju inte längre än som 3 månader.

 

Nu kommer lillis fram till mig med en tom polarbrödspåse som hon fyllt med en gossegroda och en gul pippitröja... Nu ska även hello kitty skärpet i, nu sitter hon och fnular vid mina fötter.
Jag tror vi ska ta oss ner till bryggan idag, ta vårt första dopp och sen blir det nog att linda in sig i en varm filt...