Mina Fina Underbara...

 

Eldar överallt och rökdoften som får mig att påminnas om att våren faktiskt är här nu. Underbart och vad fort tiden har gått. Härligt!

 

Vi var hos mina föräldrar, jag stod en bit ifrån elden och mindes mina år, en svunnen tid. Vi var tillbaka på den plats där jag växte upp eftersom mina föräldrar flyttat tillbaka dit. Jag mötte några bekanta, vi hälsade och småpratade i all hast. Det var vemodigt, nyfiket och kanske lite spännande att försiktigt, för att inte uppenbart se sig omkring, se om det fanns någon där som man kände igen. Jag såg några, vissa hälsade jag på, andra såg jag på avstånd.  

 

Men det var inte som när vi var små, pappa berättade om när mina brorsor med kompisar gick fackeltåg fram för att tända på brasan, det var så mycket mer då, stånd med kaffe och lotterier, korv och godis till försäljning. Mycket mer folk. Kanske var det så att föräldrar, föreningar och skolor var mycket mer engagerade på den tiden än vad vi är idag? Det är synd att man ska behöva sakna tiden förr så mycket, men det betyder nog att min barndom var en underbar tid värd att minnas tillbaka på. Jag tänker ofta på den tiden, då jag var liten. Jag saknar den så oerhört mycket ibland, så mycket att det klumpar sig i halsen. Underbart ju!

 

 Hoppas mina flickor också minns tillbaka på sin barndom med ett léende på läpparna en dag.