♦ När tårar dränker
När tårar dränker mina ögon, igen, när det ilar i hela skallen av förtvivlan känner jag mig lite lättare, äntligen får jag möta ångesten som håller ett stadigt grepp om mig. Äntligen kan jag släppa på lite spänningar och därute är det regn och oväder som råder, precis som i min själ. '
Jag sitter vi köksbordet, jag har betalat en telefonräkning, tandläkaren och annat som snor mina ynka pengar som jag har. Det är barnens pengar (barnbidraget) som går åt till räkningar, några andra pengar får jag ju inte...
Jag skulle vilja fly från verkligheten en stund, få komma till ett jobb, tjäna mina egna pengar sk. lön och bara få ha den där "vanliga vardagen" med aktiviteter och rutiner igen. Det är inte mänskligt att gå hemma i 6 månader och undra vad det är för fel på en som inte lyckas få nått jobb... Vad vill jag göra, vad ska jag göra. Arbetslöshet är ett sätt att bryta ner människor. Idag är en dag som jag vill glömma imorgon när jag vaknar och så regnar det också! :(
Vissa dagar har jag motivation och kan känna glädje, det är de dagar då jag har något att se fram emot. Kanske träffa en vän eller gå på ett läkarbesök, har jag något att göra blir jag glad. Men en dag som denna, regn och tristess, en dag då jag undrar vad det är för fel på mig, vad är det jag vill göra och jag funderar på vad det är för fel på mig? Jag har sjunkit ner på botten av värdelösa tankar som får mig att chippa efter andan.
Jag gör ingen nytta och det känns som om allt är påväg att falla isär.. igen.
