♦ Frötuna Gård- En magisk helg
Nu satt jag äntligen i bilen påväg till en plats där jag aldrig varit förr, mina förväntningar var höga, nästan som att detta skulle förändra mitt liv, på något vis.
Efter att jag kört av E4:an möttes jag av en smal och slingrig skogsväg som var täckt av en massa vit snö, alldeles gnistrande vit snö som knappt rörts av passerande bilar, jag hade nog kört av om där inte fanns långa smala pinnar längs vägkanten.
Efter en stund när jag såg den stora allén förstod jag att jag var nära, efter ytterligare en bit uppenbarade sig en stor gul byggnad framför mig, äntligen var helgen som jag längtat efter, kommen.
Jag körde upp mot huset och när jag kom nära med bilen såg jag att fasaden hade sina skavanker och jag började fundera på hur det såg ut där inne.
- Tänk om det bara är elände med buller och bång? Tänk om jag slängt ut 4000 kronor, helt i onödan? Typiskt mig att tänka så...
Jag parkerade och förväntansfullt gick jag in genom den mörkbruna jättelika dörren, handtaget var i samma höjd som mitt huvud och jag kände mig som en liten figur i sagan om Guldlock när jag trippade in genom den stora dörren.
När jag kom in möttes jag av en sprakande brasa och mina tvivel pga. skavanker på fasaden var som bortblåsta. Det var tomt på människor, det fanns ingen där, jag måste ha varit den första att anlända. Jag klev på och efter några sekunder hörde jag plötsligt några kvinnliga röster från ett rum intill och där kom kursledaren emot mig. Hon sträckte fram en korg och jag fick slumpmässigt ta upp en nyckel, det blev rum nr. 17.
Rummen låg i en annan byggnad "runt hörnet av herrgården" och jag gick ganska snart upp till mitt rum. Det första jag gjorde var att känna av stämningen, energin var lugn och det var ett otroligt rogivande rum där jag omedelbart trivdes. Där stod 2 sängar brevid varann med ett nattduksbord emellan sig, jag packade sedan upp mina saker och tände några ljus och la mig ner i sängen för att koppla av i 20 minuter innan samlingen.
Men plötsligt när jag låg där hördes ett rassel från ytterdörren.
- Men vad är nu det här, jag har verkligen sett fram emot att få ett alldeles eget rum. Tänkte jag för mig själv. Jag hade ju till och med dubbelcheckat detta med kursledaren dagen innan och plötsligt kände jag hur irritationen växte inom mig.
Och in kom en liten mörkhårig dam med en spretig lugg och glasögon, jag flög upp ur sängen och gick fram till mina nycklar som låg i jackan och javisst, vi konstaterade att hon också fått nyckel nr. 17 på något underligt vis. Damen presenterade sig innan hon ganska omedelbart gick ner för att höra efter vad som blivit fel...
Det löste sig, hon fick ett annat rum och jag kunde pusta ut.
Efter min lilla powernap gick jag ner för att möta mina nya bekanta och vi började med en samling i den stora salen, det blev kaffe och te medans Elisabeth presenterade helgen för oss. Jag satt och njöt av den underbara och välplanerade byggnaden och dess inredning. Jag kände mig så bortskämd och härligt lycklig, vilken underbar plats att få uppleva, vilket kap jag gjort! Halleluja moment... Almost! ;)
Den här helgen är ett minne för livet, jag har mött ett lugn och en kreativitet som jag inte riktigt vågat hoppats på, jag hade stunder av Ahaa- upplevelser och jag är sååå tacksam för att jag åkte iväg. Jag har fått med mig en massa ny inspiration och fina verktyg som jag ska ta vara på och arbeta med när jag skriver.
Vi avslutade varje kväll med meditation i orangeriet klockan 20.30 och började varje morgon med yoga och meditation kl. 7, där emellan var det skriva och äta som var huvudsysslan denna magiska helg. Ulric(k)a i köket var hur gullig som helst, då jag hamnade i köket ibland kunde vi diskutera och dela recept med varandra. Så nu ska jag blötlägga mandlar och imorgon mixas dessa till mandelmjölk.
Namaste
Kommentarer
Trackback
