Mina Fina Underbara...

 

Just nu sitter jag ihopkurad i soffan med en kopp te (sweet chai Yogi) de har små söta meddelanden på snöret till varje tepeåse, idag fick jag denna klockrena. Det är ju så här man ska och borde tänka, det är så man bör leva...

 Forgett the past, move your attention, turn to the future

Innan jag gjorde iordning mitt te låg jag på spikmattan med tända ljus, rökelse och skön musik i bakgrunden i 30 minuter ungefär. Jag försöker och jag försöker varje dag att hitta mitt lugn. Jag känner hur stressen dröjer sig kvar, hur den handgripligen försöker att klamra sig fast, hur den sipprar ut i varje cell genom kroppen. Jag känner hur missnöjet sprider sig i själen, hur det faktiskt värker i mitt hjärta och jag känner inte igen mig själv längre, stressen har förstört mig.

 

Jag tycker att livet är jobbigt att leva, inte så att jag inte vill leva livet, men det som livet har att erbjuda mig just nu är inte det jag önskar och det känns inte rätt någonstanns, jag känner mig fel. Jag vill försvinna, jag vill aldrig mer vara den jag är idag, jag vill jag vill och vill så jäkla mycket, men mest vill jag bort från den här lilla bitterbrittan i min kropp som förpestar mitt liv!

 

Jag är inte ens i närheten till att vara i balans, men gud vad jag längtar tills den dagen då jag är där stående på en tå i harmoni med mig själv. En dag ska jag stå där och balansera på en kritvit sandstrand någonstanns på jorden.

 

 

Jag har åkt på en kur mot bältros igen, jag har under några dagar haft värk på samma sätt som förra gången i december och igår blossade 2 små blåsor upp vid höger ögonbryn och det sattes in en kur som jag ska knapra i en vecka för att försöka hindra spridning.