Mina Fina Underbara...

 

Det är inte lätt, ingen har väl någonsin påstått att det är lätt, eller?

Idag har varit en sån dag, en icke lätt dag. Jag vaknade och kände att jag fortfarande har nått virus i kroppen och ville helst av allt bara ligga kvar i sängen, heeela långa dagen!

 

När P & W var på klättringen var jag och Lilli hemma, jag städade i köket, plocka disk, torka av kakel och lite luckor mm. Hon skrutta omkring och var mestadels harmonisk, men bara mestadels. Hon tjatade lite då & då om att hon ville gå ut, jag påminde henne om och om igen, om att vi skulle gå ut, när alla ätit lunch.

När de kom hem och lunch var avklarad kände jag att tröttheten stormade på och jag var tvungen att lägga mig ner i sängen 20 minyter och vila. Åhhhh vad jag kände att jag helst av allt ville ligga kvar där under täcket, hela lååånga dagen.

 

Men jag kom upp och vi kom tillslut ut, fortfarande var jag helt matt i kroppen, men efter 1 timma eller 2 kom jag ifatt. Vi var i parken, gungade och lekte omkring.

 

 

 

Sitter och skriver, jag har tänt några ljus och sitter i köket. Lillis har somnat i soffan så jag bär in henne till sängen. När jag kommer tillbaka har storasyster släckt ljusen, jag frågar varför och hon säger att hon frågade först, vilket hon inte gjort. Jag får ett av de många vansinnesutbrott (inombords) och säger åt henne att hon inte får blåsa ut ljusen hur som helst bara för att hon själv vill det. Jag ber henne gå ut från köket. Hon får ett utbrott. Sambon säger åt henne att säga förlåt, hon säger förlåt men inte frivilligt. Nu står hon och tjaffsar om att lillasyster i morse fick de sista popcornen som fanns i burken från igår medans hon var och klättra, hon vill också ha popcorn.

- Men du fick ju godis i parken, det räcker för det är söndag. Säger jag.

- Meen, det fick ju hon också, varför ska hon få godis 2 gånger och inte jag!!?? Hon ställer sig vid ljusen som jag tänt igen och bränner nästan sitt hår.

-Akta ljusen. Hon flyttar på sig en decimeter eller två.

- Du har fått saker när hon inte fått saker. Säger jag, men hon vill inte förstå. En massa mummel och andra fula ord kommer från hennes mun. 

Sur och puttrig går hon tillbaka till vardagsrummet och slänger sig lite hipp som happ på soffkanten. Ähh, låt henne vara sur, hon måste lära sig.

 

10 år snart och aldrig riktigt nöjd med någonting.