♦ Vänner för livet
I nästa vecka har jag varit hemma ett helt år, 3 månader var jag sjukskriven för stress då jag var en utbränd själ och efter det var jag tvungen att säga upp mig. Året har lärt mig vad som är viktigt för just mig och min familj, jag har lärt mig att inte ta på mig sådant som inte känns rätt i hjärtat. Med min älskade familj och mina vänner omkring mig har jag kommit tillbaka och längtar nu att sätta igång med arbete och allt som livet har att erbjuda mig. <3 Älskar er alla som på ett eller annat sätt funnits där och som lärt mig vad som är viktigt!
Vänskap är att stötta, vänskap är att lyssna och komma med förslag, men alltid utan att döma och påpeka på ett negativt sätt. Vänskap är att finnas för varandra oavsett olikhet och skillnader, även de stunder då man inte alltid håller med eller förstår. En sann vän finns alltid där bredvid, även om det är på 50 mils avstånd. Vänskap för mig är att vara den man är oavsett vilka eller vem som är bredvid en. Att man följer med på varandras väg i lycka eller sorg för det är ju ändå så att livet är en berg och dalbana och med en vän eller flera runt omkring sig är man fast med livets säkerhetsbälte, om och när man är på väg att falla. <3
♦ Lev livet på ett ärligt vis
Varje dag möts jag av nya insikter, nya upplevelser som lär mig att våra dagar alltid har något att erbjuda oss, men bara OM jag är öppen för det.
Varje dag är möjligheten stor att jag även möts utav motgång, men jag har lärt mig att handskas med den och OM jag är villig att möta den med ett mod lär jag mig även att se en motgång med ett öppet sinne.
Jag är inte längre rädd för att möta livet, jag är inte längre rädd för att ifrågasätta mina tankar. Även om det kan svida till lite i själen så är det ett sätt att släppa taget, för annars kan man aldrig gå vidare och leva livet på ett ärligt sätt.
Jag har lärt mig att se livet i vitögat nu, jag är inte längre rädd för en motgång eller två. Jag är bara rädd för att komma till den del av livet då jag ger upp utan att ha försökt, för det finns ju så mycket underbart här i livet som livet har att erbjuda oss.
:) Njut vänner och våga vara dig själv hur mycket människor än projicerar sitt egna elände på andra.
♦ Lusten är påväg tillbaka
När jag och mina fina vänner satt på tåget i fredags kväll var vi äntligen på väg till Skåne för att träffa vår Maria. Vi skulle äntligen få en helg tillsammans som vi alla längtat efter, väldigt länge.
När vi kom in i tåget satte vi oss med en varsin sallad vid ett bord för fyra, där satt vi och njöt av att kunna prata i flera timmar utan att bli avbrutna. När vi kom fram till Lund var klockan nio och där stod Maria och väntade på oss. Vi åkte hem till deras underbara hus där det serverades ost, kex, frukt och vin. Otroligt upplyftande och gott!
På lördagen blev det en sväng in till Lund där vi strosade runt i sex timmar (men som kändes som tre) vi har hela tiden så mycket att ta igen efter alla år av barn och familjeliv. Livet är underbart om man har stunder som dessa att se fram emot!
På lördagskvällen blev det räkfrossa och lite mera vin för oss som inte har magen i vädret. Det var planering av bröllop nästa sommar och vi har även 2 små bäbisar att träffa vid årsskiftet, tänk vad mycket fint att se fram emot?!
Den här helgen kan jag leva på länge, snart träffas vi igen och då blir det hemma hos mig. :)
Jag blir lycklig utav glädjen jag känner inom mig när jag fick frågan att få sjunga på bröllopet och jag ska även få äran att göra håret på bruden, eventuellt sminket också. För några år sedan hade jag aldrig orkat tacka ja, för några år sedan hade jag fått ångest utav bara tanken... Men idag känner jag att jag äntligen har lagt de dåliga åren bakom mig. Nu känner jag mig glad, stark och lusten börjar smyga sig tillbaka igen!!!
Pretty lycklig!
♦ Att våga känna efter
Ibland står man och slår sitt huvud i väggen utan att någon reagerar, ingen verkar bry sig.. Man känner sig sviken, ledsen, missförstådd, misslyckad och förvirrad.
Alla år utav tvivel och alla år utav dessa förfärade känslor utav hopplöshet och ensamhet är nu äntligen på väg att försvinna, de passerar i varje fall lite fortare nu än förr. Destruktiva tankar dödar vårt inre.
Alla de tårar jag har gråtit varade inte i all evighet som jag då så många gånger varit övertygad om. Maktlöshet är något vi själva väljer att känna, det är ett vapen och ett redskap som hjälper oss att förneka vår egna verklighet och hur den egentligen borde se ut.
Det är lätt att ge upp, men det är inte lätt att kämpa.
Idag vågar jag äntligen tro på mig själv, jag lyssnar och förstår mitt inre. Jag börjar acceptera mina ena känslor och står upp för det jag vill och vad jag behöver. Mitt alldeles egna verktyg, som bara jag har tillgång till är jag och min intuition.
Jag var på intervju för någon vecka sedan. När jag kom dit möttes jag utav en ung tjej som visade mig runt på arbetsplatsen och berättade om verksamheten. Jag fick veta lite mer om vad hon kunde erbjuda mig för jobb och hur stor omfattning det kunde generera i. Det visade sig bara vara ett extrajobb, vid behov. Det är inget som jag klarar mig på, jag vill ha ett heltid eller deltidsjobb. Men jag sa inget då, utan gick hem och funderade.
Ju längre tiden gick kände jag mig inte alls bekväm i detta, allt gick väldigt fort och det var som om jobbet redan var kirrat och jag skulle dit idag på introduktion. Hela mitt inre sa ifrån och tillslut tog jag tag i telefonen och skickade ett sms där jag tydligt skrev att jag tyvärr måste tacka nej till jobbet då jag har flera intervjuer att gå på som kanske kan generera i mer arbete. Hon önskade mig lycka till och nu hoppas jag att jag hittar något som passar mig bättre.
Jag har lärt mig att lyssna inåt, förstå hur jag känner och vad jag vill, jag kan inte gå emot mitt hjärta längre, det är sådant som kostar hälsa och välmående och jag har inte råd med det. Jag kände hur tvivlet och oron som funnits i min kropp ett tag släppte taget.
Jag känner inom mig att jag äntligen är på väg att bli fri från alla konstiga normer i vårt samhälle, där det finns människor som tror sig veta, utan att egentligen ifrågasätta. Där man gissar och spekulerar sig till vad andra tänker, tycker och vill. Samhället där människor hejdlöst kör sitt race och hoppas att alla ska följa efter med gott humör.
Jag har fått nog utav detta, om jag känner att jag går emot mitt hjärta säger jag äntligen rakt och öppet NEJ, för min skull och för de andras skull. Jag gör ingenting halvdant längre, jag kommer att göra det som känns rätt för mig.
Är det något som känns olustigt, fel och ditt hjärta vill säga ifrån, LYSSNA, AGERA och gå sedan vidare, med eller utan... Det är inte svårt när du väl vet vad som är rätt, för dig. Låt bördan försvinna!
