Mina Fina Underbara...

 

Den här sommaren har vi inte planerat ett endaste dugg, ingen bil, ingen speciell planering alls.

Så nu har vi fått för oss att vi ska hyra en sommarstuga ute vid Grisslehamn så att man enkelt kan ta båten över till vackra Eckerö på Åland där vi var väldigt mycket när jag var yngre då vår granne ofta lånade ut sin mysiga stuga till vår familj, gulliga Greta.

 

Åhh, vilket minne det är egentligen, hur vi packade bilen och åkte ut till båten. Väl ombord åt vi lunch, jag tog antingen baugette med ost & skinka eller en räkmacka och apelsinjuice till det. Sedan fick vi gå ner till taxfree och jag köpte med mig en massa godis som skulle räcka hela veckan, det blev alltid kexchoklad i flerpack och en massa andra goda grejer...

 

Väl på Eckerö så åkte vi och badade i Östersjön, det brukade ofta gå rätt så höga vågor där, vilket jag ÄLSKADE och då spelade det ingen roll hur kallt vattnet var, då skulle jag bada.

Sedan finns ett fint campingområde i Kärringsund, där vi åt middagar, spelade bangolf och bara strosa runt.

 

Mariehamn var vi flera gånger och där finns en massa härliga butiker precis vid hamnen. Men bland de härligaste minnena jag har var när vi var hemma vid den gula stugan, utanför på tomten fanns en bergsknall och när det hade regnat så bildades där en stor pöl, då tog jag vita plastmuggar och spelgubbar (Fia m. knuff)  och lekte båt, jag kunde nog sitta där i flera timmar medans resten av gänget slappade i trädgården.

 

Nu vill jag att mina älsklingar ska få det lika mysigt som vi hade det och vi funderar på att köpa landställe, men det är ju smart att hyra först så vet man vart man vill köpa ställe någonstanns, i framtiden om det blir dax för det kostar en massa lax. ;)

---

---

Mormor & morfar kom vid 11.20, jag sprang runt som en förvirrad höna, som vanligt och blev tokig när jag inte kunde hitta den rosa lilla ryggsäcken med blöjorna i... Ringde han den där stackaren som var på jobbet och skulle precis lite ilsket och stressad fråga han vart den var när Wilma sa att den låg i vagnen utanför i porten... Han svarade och jag sa väl något i stil med att vi redan hittat den, men -Puss puss puss och hejdå, vet jag att jag ivarjefall sa innan luren lades på...

Vi for ner, satte barnen i bilen och skulle precis köra iväg när jag upptäckte att jag inte kunde hitta mobilen... Ingen signal kunde höras när pappa försökte ringa den, så jag sprang irreterad upp igen och ringde runt med hemtelefon i högsta hugg när jag hörde den svagt ifrån... badrummet. Där låg den på skötdynan av någon anledning... Hmmm, jag for ner igen och iväg kom vi äntligen efter mycket om och men.

Först blev det SaltåKvarn i Järna där vi fikade och latjade runt bland broar, bäckar, bland läskiga träd som blivit angripna av någon mask. Sen blev det en timmes paus vid Torekällberget för att äta glass, titta på djuren och leka i höstacken och lilla miniatyrstugan.

Efter maten gick vi till "stoja" parken, tjejerna tog sig ett dopp i plaskis och vi gungade coh klättra runt.
Sen blev det Italien- Tyskland och nu sitter jag här... FUll rulle, en härlig dag helt enkelt!

Soliga Kramar från mig!

För mig finns inget mellanläge, antingen av eller på, det finns en tendens... men sådan är jag, gilla läget typ. ;)

Har jag bestämt mig för något så vill jag att saker och ting ska gå i raketfart, annars kan jag i princip lika bra vara utan.
Nu har jag varit egen sedan 2007, jag har provat att hyra in mig på olika salonger, jag har även blivit inhyrd. Jag har nu haft eget café & Hudvårds sedan i febuari, men det händer liksom inget, jag blir rastlös och nu har jag fått en chans till anställning istället och det kommer att kännas underbart att få en riktig lön igen, dessutom kommer jag att få arbeta med mycket av det som jag älskar:

Café, reception, massage &&& jag får träna hur mycket jag vill på min fria tid (och Patrik också)!

Så, nu vänder jag blad, igen och hoppas, jag önskar och framför allt VILL jag att det här ska vara det som jag i så många år strävat efter!

Nu ska jag gå och fixa innan det är dax att åka ut till Järna på utflykt med barnen och deras mormor & morfar

 

 

Soliga kramar från mig

 

 

Nu har jag fått nog av FB,det tar för mycket uppmärksamhet från mig och jag känner att det ger mig ett beroende som inte känns bra, så nu har jag tagit bort min profil därifrån och kommer förhoppningsvis att blogga istället, för min egna skull då jag tycker om att skriva och för er som tycker det är kul att följa vår vardag.

 

Jag pratade precis med min mamma, imorgon tar jag ledigt med barnen och åker på utflykt med mormor & morfar till ett café långt ut på landet, jag längtar så otroligt mycket just nu att bara få komma iväg och njuta några dagar. Den här sommaren har vi inte planerat ett endaste dugg, jag skulle behöva komma iväg då jag har så mycket som snurrar i skallen, men jag vet inte riktigt hur och vart vi skulle ta vägen. Vi har ingen bil och jag har inte så mycket pengar att röra mig med, då jag driver ett eget litet café som inte riktigt var så kul som jag trodde att det skulle vara... Så nu är jag påväg att lägga ner det projektet, nu har jag prövat och upplevt att jag inte vill arbeta ensam och pengar har jag inga just nu... tyvärr!

 

Apropå det, i augusti börjar jag ett nytt jobb... Jag ska bli caféansvarig på en träningsanläggning inne i stan och jag läääängtar så mycket efter det, där kan man ju snacka om att få träffa en massa träningsglada människor hela dagarna och jag kommer ÄNTLIGEN efter nästan 10 år att få tjäna pengar igen.

MEN jag försöker att ta en dag i taget nu eftersom jag inte vill att sommaren ska försvinna för fort, vilket det gör när man har något att se fram emot, så imorgon ska vi i varje fall njuta av livet på ett café ute på landet! :)

 

Kram kram

 

 

 

 

 

Här sitter jag och tittar ut genom köksfönstret vid köksbordet och känner mig... lite vemodig. Det kan vara regnet som just nu är förenat med solsken, det kan vara jag som lyckats med så mycket på så kort tid så jag vet inte hur jag ska kunna sortera alla intryck. Det kan vara tristessen och väntan, det kan vara att jag inte varit ute på mina promenader på några dagar... eller väntan på besked, besked om jag ska få cafét överlåtet till någon annan förväntansfull själ som ska driva det vidare, förhoppningsvis mycket mer framgångsrikt än vad jag orkade med.

Det kan också vara ångest på väg upp, pga. av alla spänningar som jag bär på, det kan vara därför jag känner mig hopplöst rastlös just nu. Och kanske en gnutta förväntansfull tristess och vemod för att jag börjar ett nytt äventyr i augusti, för jag avskyr att vänta, jag vill att saker ska hända NU på en gång, för annars är jag rädd att det ska rinna ut i sanden...

 

Nu ska jag hälla pannkaksmeten i ugnsformen till de förvantansfull pannkaksmonstren som strax ska få mat ... :)